Några minuter efter 3–2-segern på Ljusdals IP så var det fortfarande många skakiga händer i Siriuslägret. Assisterande tränaren Pierre Roos pustade ut.
– Titta här, säger Roos samtidigt som han drar ner kragen och visar sin hals.
– Vi hade kniven mot strupen, säger Roos och drar med fingret över halsen. Jag var alldeles svettig där ute. Det var härligt och hemskt på samma gång.
Ljusdal ledde med 2–1 när den sista kvarten närmade sig. I det läget stod Sirius med ena benet i allsvenskan. Det var då som matchen vände ...
– Det här är helt overkligt, säger Ilja Grachev, som gjorde det så viktiga 2–2-målet efter 73 minuter.
Men oavgjort skulle inte vara något bra resultat för Sirius.
– Det blev aldrig någon panik, det var ganska så lugnt i laget. Det går jättefort i bandy och man får så mycket energi av ett mål så att det kan vända väldigt snabbt, säger Grachev.
När klockan tickade mot 79 minuter fick Sirius en hörna. Mattias Hammarström stod beredd att skjuta – och fick bra träff på bollen. Sirius hade vänt till 3–2.
– Vi fortsatte att spela metodiskt och jag tycker att vi malde ner dem. Det var extremt strongt av oss att vända. Vi visade vilken moral det här laget har, säger Grachev.
Men i början av andra halvlek – när Ljusdal gått från 0–1 till 2–1 – var Sirius riktigt illa ute. Ljusdal brände en straff och hade bud på ett par mål. Det kunde mycket väl ha stått 4–1 efter 60 minuters spel ...
– Det var lite Hitchcook över det här, säger en leende Thony Lindquist, huvudtränare i Sirius, som utan krusiduller erkänner att Sirius var illa ute i början av den andra halvleken.
– Vi var nere i brygga. Ljusdals straff (som Mårtensson brände) blev ett vägskäl, säger Lindquist.
Vid sidlinjen stod Pierre Roos och svettades – och Thony Lindquist var säkert också lnervös även om det sällan syns utanpå honom.
När det stod 2–2 hade Lindquist en tyst önskan:
– Kan inte vi någon gång få utdelning på en hörna, och så får vi det, säger han och syftar på Hammarströms 2–3-mål.
Nu har Sirius avgörandet i egna händer.