Ett världsmästerskap på hemmaplan. Dessutom i bandy – "min" sport. Världens vackraste idrott. Kan det bli bättre? Ja, faktiskt – mycket bättre.
Jag har väldigt svårt att känna entusiasm för ett bandy-VM.
Jag har gjort ärliga försök, men det händer inte mycket. Bandylandskamper, VM eller inte, är helt enkelt inte min melodi. Korvgrillning på Stordammen går före en VM-match – ja, till och med en storhandling på Gränby.
En elitseriematch däremot, det är något helt annat. Jag ser mycket hellre Bollnäs möta Villa, och då ligger även korvgrillningen i riskzonen.
Dessvärre – för bandyns skull – är det inte bara jag som tycker så här.
Jag tror att SM-finalen, oavsett var den spelas, känns som ett större och mycket mer lockande arrangemang än VM-finalen. Så har det nog alltid varit, även om VM var bättre förr, åtminstone i min värld.
När jag var i 10–15-årsåldern (och galet sportintresserad) så var en landskamp i bandy mellan Sverige och Sovjet megastort, men på den tiden var även ett bra backhopp av Hans-Georg Aschenbach stort.
Det var nog faktiskt så att bandy-VM 1975 slog ut SM-finalen samma år mellan Ljusdal och Villa. Intressemässigt alltså.
Bandy-VM:s grundseriespel har inte varit någon publiksuccé. Inte ens 2 000 såg matchen mellan Sverige och Ryssland i Göransson Arena, som är landets bästa bandyanläggning tillsammans med arenan i Lidköping.
På 1970-talet kunde det komma mer än dubbelt så mycket publik för att se en vanlig landskamp mellan Sverige och Sovjet.
En av de största anledningarna till grundseriens publikfiasko i Sandviken tror jag var biljettpriserna, som var – hutlösa ...
Jag vet inte hur många som kommer att se finalen i dag, men vad sägs om 1 650 kronor för två vuxna och ett barn i tioårsåldern som alla vill ha sittplats. Eller 870 kronor för ståplats.
Eller ännu värre: Vem betalar 935 kronor (två vuxna och ett barn) för att se Norge mot Kazakstan klockan tio på förmiddagen en torsdag?
Rent sportsligt är jag förstås medveten om att Sverige mot Ryssland är det bästa som den lilla bandyvärlden kan uppbringa och jag är helt säker på att det blir en sevärd match.
Det är väl som med golf, fastnar man framför tv:n så går det inte att slita sig.
Jag hoppas förstås att Sverige vinner VM, men jag är inte den som i frustration stänger av tv:n eller byter kanal om det går åt ...
Skulle Sverige förlora en VM-kvartsfinal i fotboll eller en VM-final i hockey är det däremot svårt att hänga kvar vid tv:n, samma sak (fast inte på tv då) som när mitt lag, IFK D/Ö, fick stryk i hockey för 40 år sedan eller när det går dåligt för favoritlaget från den stora svenska staden söder om Uppsala ...