Uppsala Basket är Erica Iderståls sjätte klubb i karriären. Efter att ha lämnat Skuru Basket för att gå på basketgymnasiet i Fryshuset och sedermera varvat spel i Stockholmsklubbar som 08 Stockholm, Solna vikings, Fryshuset och Alvik tog hon den förra säsongen steget till Kinna och Mark Basket.
– Efter säsongen i Alvik kände jag att jag vill testa något nytt. Jag studerar till idrottslärare, men var osäker på om det var rätt yrke för mig. Jag blev erbjuden jobb som idrottslärare där nere (Kinna) och det var perfekt för mig att kunna testa på yrket och samtidigt spela basket, säger Erica Iderstål.
Det ettåriga studieuppehållet gjorde henne gott, såväl på som utanför basketplanen. Nu är hon tillbaka och studerar på GIH i Stockholm. Att det blev spel i Uppsala och inte "hemma" i Stockholm handlar i mångt och mycket om att Uppsala Basket är i starten av något nytt.
– Jag pratade mycket med Janne Hänninen (coachen) innan jag tog mitt beslut och det han sa lät bra. Hans filosofi stämmer överens med min, det är så här jag vill att basket ska spelas, säger Erica Iderstål.
Har det blivit som du tänkt dig?
– Ja, det har det. Eller njae, inte resultatmässigt, förstås. Vi är på god väg framåt och vi har varit bra i många matcher, men inte orkat hela vägen.
Vad är det som saknas?
– Jag tror att det handlar om fokus hela vägen in i slutet av matcherna. Vi tappar lite av får spelidé mot slutet.
Erica Iderstål fick tidigt chansen i Sveriges högsta serie och började träna med 08 Stockholms ligalag när hon började gymnasiet. Som 15-åring fick Erica Iderstål träna med och mot spelare som Kadidja Andersson, Martina Stålvant, Farhiya Abdi – och Agnes Nordström.
– Jag trivdes jättebra på gymnasiet, men efter SM-guldet flyttade nästan alla spelare från laget och många av oss som gick på gymnasiet tog plats och jag var med när 08 Stockholm åkte ur ligan. Jag vill ju fortsätta spela i ligan och därför blev det Solna Vikings i stället, berättar Erica Iderstål.
Erica Iderstål spåddes tidigt en lovande framtid och har under ungdomsåren tillhört alla landslag, från U15, till U16, U18 och U20. I det blågula linnet kom dock aldrig genombrottet. Landslaget blev snarare ett ok att bära för Erica.
– Den resan jag gjorde med landslaget var ganska tuff. Det var jättekul första året, då var allt nytt och häftigt. Sedan var det mest … Ja, tufft. Jag fick inte spela speciellt mycket och under ett långt EM är det inte så hårda träningar och det var ju kanon för de som fick spela mycket under matcherna. För oss andra blev det nästan som en hel sommar utan träning. Det var tufft och kanske framför allt psykiskt.
När Erica Iderstål tänker tillbaka på tiden med ungdomslandslagen inser hon att bristen på kommunikation var talande.
– Det är häftigt att kunna säga att man har spelat i landslaget och det var en upplevelse att ha varit med på den resan, men det var ju inte så att någon kom och pratade med oss som inte fick spela.
– Efter en landslagssommar utan att ha fått spela speciellt mycket trycker man lätt ned sig själv, och man kommer inte ut till den nya säsongen med ett jättestort självförtroende. Det är lätt att tappa tron på sig själv.
Den bilden av att ”se alla” tar hon med sig i sin egen coachgärning. Under tiden i Mark tränade och coachade hon Kinnalagets flickor födda 2003. I Uppsala Basket blir Erica Iderstål sedd. Och hon syns. Som den spelare som får mest speltid av alla i laget.
– Jag kan inte klaga på speltiden. Jag älskar att spela mycket och jag blir bara bättre ju mer jag spelar.
Uppsala har öppnat säsongen med sex raka förluster och startar om ligaspelet efter svenska damlandslagets EM-kval med hemmamatch mot Eos den 1 december. Därefter följer en bortamatch mot Mark.
– Det är två väldigt viktiga matcher, konstaterar Erica Iderstål.
Har ni vad som krävs?
– Ja, det känns som att vi har alla pusselbitar som behövs. Vi behövde en stor spelare och vi fick in Shereen Sutherland. Hon är inte jättestor, men väldigt atletisk. Vi har Ellinor och Agnes som guards och sedan vi alla spelare däremellan. Vi har vad som krävs.