Samtidigt som fredagen var lång och fylld av lidande har dagarna efteråt bara handlat om tankar om uppståndelse.
Scenerna i Luleå Energi Arena var rätt lika de under den andra kvartsfinalmatchen mot Borås i Borås. Det såg … tamt ut.
Givetvis känner BC Luleå att de vann utan att de på något sätt gjorde en prickfri match, vilket ger självförtroende, och givetvis vet Uppsala Basket att de har flera nivåer att komma upp i.
Och hemmaplan är något annat. För båda lagen. Uppsala har 10 raka segrar i IFU Arena och jag kan inte se dem förlora på sitt mobila trägolv just nu.
Uppsala Basket har i mina ögon en bra chans att vinna tisdagens andra semifinal, och därmed skapa ett drömläge inför torsdagens andra bortamatch. Men då måste alla frågetecken i spelet från skärtorsdagens spel rätas ut.
Bröderna Person måste kontrollera Brandon Rozzell på ett betydligt bättre sätt än de gjorde i den andra halvleken senast, och Axel Nordström måste utmana Quinton Upshur på fler sätt. Skottprocenten från Uppsalas nyckelspelare måste helt enkelt upp, och att börja attackera korgen på ett hårdare sätt är en bra början.
Det stora hoppet hittas under korgarna. Carl Engströms stora fördel gentemot Tom Lidén måste användas oftare och mer frekvent och landslagscenterns formkurva har pekat spikrakt uppåt under säsongens senare del.
Det går inte att sticka under stol med att slutspelet har blivit ett stort genombrott i Uppsalalinnet för landslagscentern. Från drygt 9 gjorda poäng per match i grundserien till nästan 17 poäng per match i slutspelet. Borås satte sitt hopp att stoppa Carl Engström till Christian Maråker. De lyckades inte. Frågan är hur BC Luleå tänker, rent taktiskt? Ska de börja dubblera? Eller låta Uppsala fortsätta mata in bollar på sin center?
Uppsalas coach Kevin Gaines trivs med sin sits; "Av någon anledning har motståndarna valt att spela oss på det här sättet, och det passar oss rätt bra. Om lagen skulle bestämma sig för att ta bort Carl är det andra som kommer att steppa upp. Så enkelt är det"