Krönika För tio år sedan hade en trio Almtunaspelare lekstuga: Småttingarna Kim Karlsson och Calle Gustafsson tillsammans med Sebastian Eriksson, som sedan blev Enterfeldt.

Det var platsbyten, spelglädje, dragningar och fart och ett tryck i anfallszonen. Det spelade ingen roll vad motståndarna hette. Någon respekt fanns inte alls.

”Kim Karlsson-trion” påminde om en ungdomlig kedja på 90-talet med Robert Carlsson i spetsen, som tillsammans med sina kompisar alltid satte en enorm press på lagen i division I västra, där Almtuna lirade under en säsong.

Nu har en ny sådan kedja sett dagens ljus …

Alexander Lunsjö, Jacob Svensson och Jens Jakobs trivdes mot Tranås – minst sagt.

Matchens lirare var Svensson, som jag har berömt för sitt backspel tidigare, men som nu är tillbaka på sin vanliga plats som forward. Det är faktiskt lite Janne Claesson över Svensson. Bra fart i åkningen men ändå med puckkontroll. Han vågar dessutom utmana.

Dagens ”småttingar” är Jakobs och Lunsjö. Det enda som skiljer från Kim Karlsson-kedjan är väl åldern på Jakobs, han är inte purung längre, men spelglädjen … Den fanns mot Tranås.

Nu kan ingen i Almtuna ropa hej ännu.

Tranås var bra i anfallszon och skapade en hel del, men i egen zon var det sportsligt katastrofalt. Man kan inte spela så naivt mot ett allsvenskt lag på bortaplan.

Räkna med att de andra lagen kommer att agera på ett annat sätt. Då kommer det inte att bli så här stora ytor för Almtuna. Det kunde ha varit tio hemmamål efter två perioder. Minst.

Men en bra start på kvalserien, det kan vi sträcka oss till att säga om Almtuna.

Nu väntar Hudiksvall på bortaplan. Sedan Boden hemma på måndag.