En stor del av föreningslivet i det här landet drivs av ideella krafter. På ledarnivå och på styrelsedito. Men handlar det samtidigt om klubbar med elitverksamhet räcker det inte för att hänga med. Det behövs större organisationer med klarare styrning där alla vet vad var och en gör. Sakta men säkert har klubbarna i Uppsala börjat anställa klubbchefer. De senaste i raden är Andreas Klingberg, 40, Jimmy Helmersson, 34, och Otto Simonsson, 41. De representerar varsin idrott, ishockey, bandy och innebandy, och stora klubbar som Sirius och Almtuna.
De är spindlarna i näten med väldigt många trådar att väva ihop. Och med långa arbetsdagar visar det sig.
– Arbetstider? Jag har inga. Jag jobbar egentligen jämt. På gott och ont. Styrelsen har vanliga jobb och när de kommer hem finns jag i deras tankar, säger Klingberg och fortsätter:
– Men det är säkert också en fas man går igenom. Sedan har vi har 26 matcher hemma som kräver sin insats i och med att det ännu inte finns någon riktig organisation kring matcherna. Även om jag har duktiga kollegor vill jag vara där så att allt funkar.
Han har till och med setts städa läktarna efter hemmamatcher.
Även Simonsson och Helmersson från varsin Siriusklubb pratar om långa dagar, om att styrelsemöten de ska närvara vid ligger på kvällstid. Och även för att träffa föreningarnas ideella krafter kräver att möten ligger utanför kontorstid. Däri ligger en av en klubbchefs utmaningar.
– Du har inte, om du jämför med större föreningar eller organisationer, samma resurser. Det är en lång förankringsprocess och även när det gäller utförande. Ska du till exempel starta en cup tvingas du engagera föräldrar och spelare. Eftersom det är ideellt arbete måste du få med dig så många som möjligt. En utmaning är att hitta nya projekt och nya former, säger Simonsson.
Men när man pratar med klubbcheferna är det som vanligt i Uppsalas flesta elitklubbar, ekonomin, som är den stora jobsposten. Sirius bandy och Almtuna var riktigt illa ute förra säsongen. Och det är fortfarande tungt. Att vara uppfinningsrik och hitta på nya projekt är inte lätt när ekonomiska resurser saknas för att satsa.
– Vi brottas som så många andra mest med ekonomin, vi behöver få en ekonomi i balans. Jag har valt några fokusområden inledningsvis. Ett är att se över ekonomin och olika typer av rapporteringsverktyg. Vi hade en svajig säsong och svallvågorna av det får vi leva med nu. Det andra fokusområdet har varit verksamhet/sälj, säger Helmersson.
– Största utmaningen är nog att hitta harmoni i en förening som varit lite i disharmoni. Främst för att ekonomin har varit så skör har man inte jobbat långsiktigt utan kortsiktigt. Almtuna måste jobba långsiktigt och hitta en struktur för att nå målen, säger Klingberg.
De främsta uppgifterna på klubbchefernas arbetsbeskrivningar varierar en aningen men sammantaget kan man säga att det handlar om att leda det dagliga arbetet i föreningarna, sätta fungerande organisationer, söka nya inkomstkällor, inom marknad och sponsring i första hand, ha personalansvar och följa upp fastlagda budgetar.
Lägg därtill event, cuper och matcharrangemang. Det är lätt att förstå att vissa arbetsdagar blir rätt långa.
Men den punkt som mest kommer upp i samtal med klubbcheferna är ändå sponsors- och intäktssidan. Eller snarare hur man ska få den att växa. UNT har tidigare berättat att det finns en rätt begränsad sponsorkaka att slåss om i Uppsala. Den ligger på mellan 35 och 40 miljoner kronor. Och det är många som vill ha del av den.
Hur ser du på klimatet på sponsorsidan?
– Uppsala har många stora företag men de har sällan Uppsala eller Sverige som marknad och ser inget värde i att sponsra lokalt. Där gäller det att hitta nya produkter och samarbetsformer. Jag kan tycka att bedriva ungdomsidrott är ett starkt åtagande (som borde ge utdelning), men det är man ju inte ensam om. Bland våra sponsorer är de flesta små till medelstora. Det finns många sektorer där det finns ett ganska litet engagemang. Största sektorerna är väl bygg och transport, med det är ganska litet från de akademiska företagen. Flera företag som jag varit i kontakt med har gått från att ha lokala budgetar till centrala sponsringsbudgetar, säger Simonsson.
Ska klubbarna kunna växa ekonomiskt behöver sponsorkakan bli större. Och det ligger en del på klubbarna att få den att växa.
– Någonstans finns det ändå ett intresse men jag kan tycka att partners ska ställa krav på oss elitföreningar. Det räcker inte med exponeringsplatser och nätverk. Vi vill kunna erbjuda något annat som partners kan räkna hem snabbt. Partners ska känna att vi engagerar oss i dem, säger Helmersson.
– Jag tror att det finns potential i Uppsala och gör vi saker rätt kommer vi vara länets lag och då blir kakan större, säger Klingberg.
Alla tre har anställts det senaste dryga halvåret och börjar så smått bli varma i kläderna. Mål och visioner finns. Både för det sportsliga och det organisatoriska. Till exempel vill Sirius innebandy bli den ledande innebandyföreningen och det självklara valet för alla innebandyintresserade. Almtuna vill bli hela länets lag.
– Jag tror att hockeyn har den största potentialen av alla sporter på mindre orter, om jag räknar Uppsala dit. Det finns en väldigt stor potential att bli stor på kort tid. Se på klubbar som Örebro och Växjö, den resan kan vi göra. Får vi en ny arena och sportslig framgång är jag rätt säker på att vi kan fylla en ny arena i Gränby och ha ett lag som är med i SHL och fajtas, och som blir hela länets lag. Men det krävs att vi gör rätt. Gör vi inte det tror jag inte Almtuna har så många fler chanser, säger Klingberg från Ais.
– Den här säsongen blir väldigt avgörande. Får vi det sportsliga med oss och spelar elitbandy även 2016/17 lägger vi grunden till något bra för att vässa till oss till att bli en elitförening. Just nu är vi inte där. Vi vill bygga något för att ge bättre verktyg till den sportsliga delen så att vi kan bli ett slutspelslag igen, säger Helmersson.