Liksom stora svenska tränarnamn som Pia Sundhage, Lars Lagerbäck och Erik Hamrén – och många därtill – har Olof Unogård fått sin akademiska skolning på klassiska GIH (Gymnastik- och idrottshögskolan) i Stockholm. Men han har ingen av de tidigare nämnda som sin personliga förebild.
Utan en norsk doktor.
– Per-Mathias Högmo (numera norsk förbundskapten) lyckades disputera förra året. Det vore kul om jag också kunde få fortsätta min akademiska karriär och göra något liknande. I så fall gäller det att hitta ett lärosäte som kan gå med på att det kan ta lite längre tid om jag har ett lag samtidigt, säger Unogård.
Du har Högmo som förebild?
– Ja, han är definitivt en av dem. Han var otroligt omtyckt i Djurgården (Unogård var assisterande i klubbens U19-lag i fjol) av många olika rollinnehavare. Både psykologer, sjukgymnaster och tränare uppskattade honom för att han kunde föra djupgående samtal med så många olika människor. Det är en nog en sak som man tar med sig från det akademiska att man kan föra samtal med flera olika typer och har en större förståelse för saker.
Det ämne som Unogård särskilt intresserat sig för vetenskapligt är genus- och jämställdhetsfrågor, vilket hans uppsatsämnen vittnar om. Bland annat har han undersökt hur olika föräldrar talar om sina fotbollsspelande barn beroende på om de är flickor eller pojkar.
– Jag blev själv flicklagstränare i ung ålder. Jag gick fotbollsgymnasiet i Bollnäs och då ingick det som ämne att man skulle gå de första tränarstegen, och i samband med tog jag och brorsan över Bollnäs F15-lag. Sedan läste jag genusvetenskap i Göteborg innan jag flyttade till Stockholm också, vilket gjorde att intresset för det här ämnet växte.
Hur ser du på jämställdhetsarbetet inom fotbollen?
– Man kan väl säga att fotbollen har varit en manligt kodad idrott i över hundra år. En manlig arena som damfotbollen, som bara funnits sedan 1970-talet, nu ska slå sig in på. Det är klart att det blir komplikationer.
Hur ser du på jämställdhetsarbetet i Sirius?
– Det Sirius och klubbar generellt kan göra är att förändra det som de själva har makt över, så som exempelvis fördelning av träningstider. Nu tränar vi och herrlaget på olika tider så vi konkurrerar i första hand med akademilagen, men jag tycker att vi får rätt mycket att säga till om när det gäller det. Lönerna är svårare att göra något åt då det är fler saker som påverkar.
Men Olof Unogård är så klart inte i första hand rekryterad som heltidsanställd tränare – den första på damsidan i Sirius historia – för sina akademiska kunskaper inom jämställdhet. Utan naturligtvis för den sportsliga kompetensen. Klubben och tränaren har ett treårigt avtal (kan brytas av bägge parter i november varje år) där målet är att Sirius ska spela i damallsvenskan inom tre år.
– Sedan kanske det inte är optimalt att vi går upp redan i år. Jag tror att det kan bli ödesdigert att gå upp och sedan åka ur med en gång om det skulle bli så. Jag tror att det finns en stomme spelare i truppen som inte skulle klara av att ladda om i fall vi åkte ur med en gång. Utan att det vore bättre att vi är redo både organisatoriskt och spelmässigt för att hålla i högsta serien när vi väl går upp. Sedan får vi se om det tar två eller tre år.
Vilka ser du som era långsiktiga utmaningar?
– Att vi behöver träna ännu mer. Nu kör vi fem gånger i veckan och mer kan vi inte träna när spelarna har jobb och studier. De som pluggar och har flexibla jobb kan visserligen haka på ett av gymnasietjejernas pass, men det handlar om att skapa ekonomiska förutsättningar för spelarna att kunna satsa ännu mer på sin fotboll. Jag upplever att det finns en miniminivå som man måste hålla om man ska vara i den högsta serien. Fem pass är för lite.
Hur många behövs det, anser du?
– Sex till åtta samlade pass beroende på var i säsongen man befinner sig. Nu tränar de som går fotbollsgymnasiet åtta till nio och klarar det. De har i regel inte problem med överbelastningsbesvär som några av de äldre spelarna. Man måste förbereda kroppen för belastningen som elitidrott innebär. Vi har exempel i laget på spelare som tidigare har gått gymnasiet och börjat jobba och sedan gått ner till fem pass i veckan igen och blir skadade, säger Olof Unogård.