Under morgontimmarna har han haft träning i Diöshallen med ett tiotal elever som går fotbollsgymnasiet i Celsiusskolan (där de flesta spelar i Sirius akademilag). Det är så här 32-årige Mirza Jelecaks arbetsdagar ser ut på sitt första tränarjobb. Pass med eleverna på dagarna och träningar och matcher med Sirius a-lag och U21 på resterande tid. Anställningen är delad mellan verksamheterna.
– Tanken när jag slutade som spelare (2013) var att ”Tolle” (Thomas Lagerlöf) och Kim (Bergstrand) ville föra in en roll klubben som inte hade funnits tidigare. Där jag skulle vara en länk mellan den äldre akademin och s-laget så att det skulle bli en röd tråd och att steget mellan inte skulle bli så stort i hur man spelar och tränar, säger Jelecak en stund efter träningen i tränarrummet.
Till den här säsongen har Sirius valt att kontraktera yttern Karvan Ahmadi (som tränade med laget under hösten och fick göra två inhopp i superettan) samt flytta upp mittfältaren Kyria Kambusi i kontinuerlig träning (lär erbjudas ett kontrakt under våren). I och med det har sex av 21 spelare i truppen en bakgrund i klubbens juniorverksamhet, alltså nära 30 procent, jämfört med fyra spelare i fjol.
Att fostra egna a-lagsspelare är akademins viktigaste uppgift. Det står till och med med i Sirius stadgar som ett övergripande mål (där ett annat är att a-laget ska spela i landets högsta serie) – och var ett krav när miljardären Bengt Ågerup gick in med sitt miljonstöd via Upplands spelarutveckling AB för över fem år sedan.
En inte helt enkel kombination att få ihop, vilket faktasammanställningen här intill är ett bevis på. I division I fanns det mer plats för egna spelare då det var en sportsligt lägre nivå.
– Jag tycker ändå att 6 av 21 är en okej siffra om man jämför med andra topplag i superettan. Hur många som kommer upp år för år är väldigt svårt att sia om och kan variera väldigt mycket. Men klart är att det inte blir lättare ju bättre laget blir. Kraven blir högre på allt, säger Mirza Jelecak.
Vad krävs för att en talang ska flyttas upp?
– Det är egentligen helt på individnivå. Men generellt kan man säga att snabbheten är otroligt viktig, både i tanke och i ben. Det går så mycket snabbare i dagens fotboll än för tio år sedan. Gör man ett misstag placeringsmässigt eller tappar boll kan man reparera det om man är tillräckligt snabb.
Hur har träningsmiljön ändrats sedan du tillträdde?
– Jag vill inte uttala mig om hur det har varit innan, men min uppfattning är att vi har höjt kravbilden på träningarna, och därför också blivit bättre.
Utöver Ahmadi och Kambusi finns det fler spelare som bankar på dörren till a-laget, där Leopold Tato-Ekenberg (född 1997), Josef Jalill (född 1998), Sherko Faiqi (född 1999) och Benjamin Mbunga Kimbioka (född 2000) är några som Mirza Jelecak nämner.
– Det är jättesvårt att säga vem som kommer att bli elitspelare eller inte. Karvan och ”Gurra” (Thörn) är nära, men de har fortfarande en lång bit kvar innan man kan kalla dem det. Jämför med Kim Skoglund som har gjort över 200 seriematcher, fortsätter tränaren.
– Det som skiljer ungdomarna från när jag själv var ung är att det inte är lika vanligt att man kavlar upp skjortärmarna och biter ihop vid motgång utan att spelarna kräver mer individuell feedback och dialog.
En problematik för akademin, liksom för många andra klubbar i Sverige, är att de största lagen redan har utvecklade akademier och suger åt sig de bästa spelarna (Sirius startade sin för sex år sedan). Att behålla och fånga upp de bästa lokala spelarna är inte alltid det enklaste.
– Ta till exempel bröderna Ejerblad från Sunnersta som i stället för oss gick till Elfsborg. Är du ung mellan 16–19 år och vill spela seniorfotboll så tror jag att du har större möjligheter att lyckas hos oss i Sirius där steget till a-laget är kortare än i en större klubb då du får spela med U21 och träna med a-laget om du är tillräckligt bra, säger Mirza Jelecak som även väljer att lyfta fram sina kollegor Oscar Zettergren, Petter Hansson och Conny Sveijer som en viktig del i talangarbetet.