Föreningen – som bildades för 15-talet år sedan – må heta Gentlemännens Fotbollssällskap, men alla är välkomna. Små som stora, män som kvinnor. Fast det är männen som dominerar, det måste sägas.
– Jag har försökt få med fler kvinnor, men nej, det går inte. "Stiga upp klockan åtta på morgonen – för att spela fotboll?" Det verkar totalt hopplöst, men jag har i alla fall superkul, säger Katarina Hjertstedt, som är född 1966 och som en gång var uttagen i ett regionslag i fotboll i Tyskland, ungefär motsvarande svenska distriktslag.
Själva föreningen, Gentlemännens FS, är en i sammanhanget ny klubb. Lördagsfotbollen, som klubben arrangerar, startade – och håll i er nu: 1963.
Under lördagens match på Gränbyskolans konstgräs var Arne Lönn äldst med sina 77 år. Sjuårige Vincent var yngst och Katarina var den enda kvinnan. Snart 90-årige Frank kunde inte komma den här dagen.
För Katarina är steget långt från det tyska distriktslaget i Nordrhein-Westfalen till Lördagsfotbollen.
– Jag älskar att spela fotboll men när jag flyttade hem till Sverige från Tyskland och började spela i Skånela så hände det något. Det var inte kul längre. Det var bättre gemenskap i laget i Tyskland och inte alls som i Skånela, så jag slutade.
Men så – "på äldre dagar" – hittade hon tillbaka till fotbollen, fast då var det gåfotboll som gällde.
– Jag hörde talas om gåfotboll av en slump, men gud så kul det var att spela. Det var där, på gåfotbollen, som Thomas (en annan deltagare) berättade om Lördagsfotbollen. Först var jag lite skeptisk, men tänkte att jag kan testa. Och nu är jag här. Jag är fast, berättar Katarina med ett stort leende samtidigt som killarna lirar boll så att det sjunger om det.
Apropå killar: Katarina är ju enda tjejen, men det rör henne inte i ryggen.
– Gubbar, karlar och killar, då blir det ett helt annat adrenalinläge. Tjejer pratar bakom ryggen och kommer med tjuvnyp. Jag gillar den manliga stilen bättre. Mycket rakare.
Varje lördag delas det upp i två lag (totalt 15–20 deltagare) och så spelas det på sjumannaplanen – utan målvakter.
Möjligen råder det delade meningar om målen ska räknas. Någon säger ja, en annan ser mer skeptisk ut. Men när spelet drar igång är det glasklart: målen räknas.
– Vi ligger under med 5–1, men vänta bara, snart är det 5–5, säger Mohamad Hassan och kopplar på ett (seger?)leende.