Det kom inte som någon bomb den där fredagskvällen när Sirius smög ut pressmeddelandet att damlaget lämnar föreningen för att i stället starta en egen förening, sedermera IK Uppsala Fotboll. Sirius var där och då inte tillräckligt stort för två elitsatsande A-lag. Bakgrunden känner vi alla till där Olof Unogård-konflikten året innan inte gjorde saken bättre. I min krönika för fem år sedan skrev jag som konklusion att ”Jag tror tyvärr att vi får se två förlorare i kölvattnet av det här”.
Fem år senare kan vi både konstatera och slå fast att jag i det korta perspektivet hade fel. Sirius har etablerat sig, i alla fall i skrivande stund, i allsvenskan och har kunnat öka sin omsättning år för år. Varumärket har inte, i mina ögon, tagit någon större skada av att man inte har representationslag på damsidan. Det är alltså tvärtemot vad jag förutspådde.
För Uppsala Fotboll skrev jag att det var sämsta tänkbara tid att bryta sig loss med tanke på att allt fler föreningars satsningar på damlag samt konkurrensen med ett Sirius i allsvenskan. Tji fick jag. Efter två helt intetsägande år med Fredrik Bernhardsson så tog Uppsala fart med Jonas Valfridsson. Upp i allsvenskan 2019, visserligen ur året efter och i år på tröskeln till att gå upp igen. Ekonomiskt har det också fungerat, men där Sirius tog stora delar av kostnaderna första året och där man de senaste säsongerna får ett kraftigt jämställdhetsbidrag från kommunen. Fakta är dock att projektet har lyckats – än så länge.
Fem år senare var min analys helt fel. Jag är dock inte beredd att slänga den i papperskorgen än. Varför? Jo, för tendenserna i samhället är tydliga och det är precis som jag skrev för fem år sedan. Allt fler ”herrlag” satsar nu på sina damlag både i Sverige, i Europa och i världen. Vi kommer nyligen från ett rekordderby mellan Hammarby och AIK på Tele2, Häcken klev in och tog över Kopparbergs/Göteborg och giganterna Malmö FF och IFK Göteborg kraftsamlar från lägre divisioner. Sirius står snart ganska ensamt utan representationslag på damsidan och när nya ordföranden Ulrika Moström Ågren tillträdde i mars var det ett av hennes första statements, att Sirius ska ha ett damlag igen. Och så kommer det att bli på sikt. Sirius i dag har en helt annan organisation jämfört med för fem år sedan. Det går inte att jämföra och den kommer så klart att växa ännu mer framöver.
För Uppsala Fotboll som egen förening undrar jag hur man på sikt kan stå emot det särskilt i en så liten idrottsstad som Uppsala ändå är. Sirius har ett helt annat upptagningsområde, varumärke och publikunderlag än den unga damföreningen. Vissa publiksiffror på Studenternas har varit smått pinsamma för Uppsala även om man fyllde huvudläktaren fint senast mot BP. Jag tror dock att de hade lockat mer om de hade haft blåsvarta tröjor. Samtidigt ska man ju så klart komma ihåg att det var Sirius egna medlemmar som röstade för att släppa platsen i elitettan till Uppsala Fotboll.
Det är dags för en ny konklusion fem år efter skilsmässan där alla parter i dag verkar nöjda och glada. Gott så, men kommer det att hålla på sikt? Svaret där är nej. Och kanske, jag skriver kanske eftersom det inte är någon av föreningarnas ambition, så vore det på sikt bäst att byta vigselringar med varandra igen för att på allvar göra Uppsala till en fotbollsstad. Jag kan dock ha fel – igen.