Guskmålvakten sattes inte på några större prov mot Rimbo.
Det har varit några dramatiska dagar för Kaisa Nilsson. Det hela började förra fredagen då hon tappade känseln i tungan.
– Dagen efter märkte jag att ansiktet inte svarade på det jag ville så då ringde jag sjukvårdsupplysningen och behövde åka in akut eftersom de var rädda att jag hade fått en stroke, berättar Nilsson och fortsätter:
– Jag är tacksam för att det inte var det så klart, jämförelsevis så är det här okej. Jag kan leva med det, jag behöver vara försiktig med ögat bara så jag inte får några permanenta skador i och med att jag inte kan blinka. Är jag ute mycket så tejpar jag ner ögat och har solglasögon.
Det hon pratar om är den förlamning som nu har drabbat halva hennes ansikte. Ena sidan av läppen hänger ner när vi pratar och hon kan inte heller blinka på det ena ögat.
– Jag har fått en sjukdom som heter Bells Pares som påverkar ansiktsmotoriken så jag har fått en halvansiktsförlamning som gör att jag har lite svårt att prata och jag kan inte blinka med mitt vänstra öga. Jag försöker landa och vänja mig vid hur det är. Man vet inte riktigt vad det beror på, det är en superspeciell sjukdom.
Läkarna tror att det är en tidigare sjukdom som kan ha utlöst det hela.
– Jag hade covid för några veckor sedan och man tror att det kan ha varit den utlösande faktorn. Det kan ta upp till fyra månader innan det klingar av, men det kan också vara så att det blir bestående men som man kanske också får gå in och göra botox-justeringar på.
Hur känns det nu efter en dryg vecka?
– Jag kan forcera fram saker, men de vanliga sakerna hänger inte med eller vad man ska säga. Man skäms lite också, man står och skrattar med halva ansiktet och ser ut som ”Two-Face” i Batman ungefär. Det är mer det, självförtroendet påverkas också när man inte ser ut som man är van vid. Jag känner att det inte lirar riktigt.
Nilsson har haft en tuff vecka bakom sig.
Trots allt detta så stod alltså Nilsson hela matchen för Gusk när man träningsspelade mot Rimbo (seger med 3–0).
– Wow. Hade någon sagt för en vecka sedan att jag skulle kunna spela i dag så hade jag sagt att det var skitsnack. Jag är jätte, jättelycklig och supertacksam. Jag försöker bara njuta av att jag lyckats anpassa mig så pass mycket samtidigt som jag är jättenoga med ögondroppar och allt sådant.
Hur påverkar det dig i spelet?
– Det blåste en hel del och eftersom jag inte kan blinka så blir det tårar i ögat. Solstrålarna flyter ut mer så jag får koncentrera mig. Det tvingar mig att vara fokuserad hela tiden och noggrann med det jag gör vilket kan vara bra.
En månad återstår till seriestart för Gusk och målvakten tycker att det ser lovande ut inför debuten i elitettan för de gulsvarta.
– Jag tycker vi ligger bra till. Vi börjar komma ihop mer och mer, det är superbra att vi har haft så många matcher för det är där vi behöver sätta samarbetet. Det är ändå många nya spelare även om många känner varandra och har spelat ihop. Vi nöter på, jobbar på detaljer så det känns hoppfullt.
Nilsson kom till Sirius inför säsongen 2012.
Hon har varit något av en institution i Uppsalafotbollen de senaste tio åren sedan hon värvades från Gävle. I år firar hon tio år som Uppsalabo.
– Jag har tänkt på att testa något annat några gånger, men jag trivs väldigt bra här. Uppsala är hemma och jag kommer vara kvar här för evigt. Uppsala blir aldrig av med mig och troligtvis inte heller Gusk. De får jaga ut mig i sådant fall, säger Nilsson.