Gustav Thörn har hjälpt sitt Sandviken att sig från botten av division 1 till superettan. “Det har varit en sjuk resa", säger han om sin tid i division 1. Gustav bor i Uppsala och pendlar till träningar och matcher i Sandviken.
Mittbacken var i ung ålder en av många duktiga talanger som kom fram i Sirius. 2017 lämnade han Uppsala och skrev på för Sandvikens IF där han spelar än idag. Han står nu redo inför sin sjunde säsong med klubben som precis tagit sig upp i Superettan.
– Jag tror att vi kommer kunna chocka många motståndare.
Inför nästa säsong kommer Gustav att spela i Superettan igen för första gången sedan han representerade Sirius. Han berättar att han ser stora chanser för sitt Sandviken att göra väldigt bra ifrån sig.
– Det gäller för oss att inte bara sikta på att stanna kvar, utan vi satsar på att vinna serien.
Det har varit sex händelserika säsonger i division 1. Gustav beskriver tiden som “en sjuk resa”. Hans första år i klubben fick laget kämpa för överlevnad i botten av tabellen, men lyckades i slutet på säsongen precis klara sig från nedflyttningskval.
– Vi steppade upp och sen har det bara blivit bättre och bättre.
Från att ha kämpat i botten av tabellen så fick Gustav tillsammans med sina lagkamrater i år fira vinsten i division 1 och därmed avancemang upp till Superettan. Förutom seriesegern blev Gustav även prisad som årets försvarare i division 1 norra.
– Jag tror det kan vara mycket på grund av min passningsfot. Jag har haft många fina uppspel i år och en bra passningsprocent, säger han angående utmärkelsen.
Här täcker Gustav Thörn skott i en match mot lokalrivalen Gefle.
Just passningsspelet är något som Gustav själv känner att han utvecklat mycket under den senaste säsongen. Han beskriver priset som ett kvitto på det hårda jobb som han lagt ner.
– Det är väl lite det här som jag har saknat i mitt spel innan, men vi har jobbat mycket på det i år, att bygga från backlinjen.
I mitten av förra året fick Gustav ta över kaptensbindeln. Att vara lagkapten ser han som en ära samtidigt som han vet att det innebär ett stort ansvar.
– Man får gå ur sin "comfort zone" liksom och det gick ju helt okej. Jag är nöjd ändå och hoppas att jag får förtroende nästa år också, säger han leendes.
Trots det stora ansvaret som rollen som lagkapten innebär så känner han inte att det var en alltför stor omställning för honom. Han berättar hur många ledaregenskaper kommer till honom ganska naturligt.
– Oavsett om jag hade haft bindeln eller inte så hade jag nog bara varit mig själv.
2019 drabbades Gustav av en korsbandsskada. “Det gäller bara att inte ge upp", säger Gustav när han ser tillbaka på skadan.
Det har inte bara varit medgångar som präglat Gustavs tid i division 1. 2019 fastnade han med dobbarna i konstgräset och drabbades av en korsbandsskada. En skada som i de värsta fallen kan avsluta karriären och när Gustav drabbades visste han att det var minst ett år utan fotboll som väntade honom.
– Det tog väldigt hårt. Det blir ju psykiskt jobbigt, speciellt när man är så ung och när det hade gått så bra.
Lyckligtvis blev Gustavs skada inte förödande för hans karriär. Han lyckades kämpa sig tillbaka med hjälp av rehab. För att ta sig igenom den här tuffa tiden så valde Gustav att försöka ta fördel av situationen genom att bygga upp sin kropp och komma tillbaka starkare. Han passade även på att umgås mycket med vänner och familj. Normalt sett brukar han bara få runt en vecka ledigt på sommaren så att kunna spendera mer tid med nära och kära var något han uppskattade, det var också något som hjälpte honom på vägen tillbaka från skadan.
– Det är klart att det sociala hjälpte mig supermycket så det är verkligen det jag har att tacka.
När Gustav får frågan om skadan är något som påverkar honom än idag är han tydlig med att så inte är fallet. Han berättar hur han ibland kan ha problem med att sitta i en bil under längre stunder men ute på planen är det inget han märker av.
Gustav lämnade Sirius först via ett lån. När han ser tillbaka på detta beskriver han det som att det var en bra lösning och beslut som båda parterna var nöjda med.
– Vi hade en bra dialog, de menade att jag behövde spela mer och få kontinuerliga matcher vilket jag tyckte lät som ett jättebra upplägg.
Idag följer Gustav fortfarande Sirius och beskriver hur han tycker att det är roligt med de senaste framgångarna.
– Jag tycker att det är jättekul att följa dem, jag har ju ändå spelat där så det finns mycket känslor.
När han får frågan om hur han skulle se på en eventuell comeback i den blåsvarta tröjan så lutar han sig tillbaka och svarar med ett leende på läpparna.
– Nej men det är klart att det hade varit kul, speciellt om det är i Allsvenskan. Man vill ju alltid sträva efter att spela på en högre nivå.
Gustav Thörn i en tätt närkamp mot Örgrytes Daniel Paulson.
