För alla som minns Sirius 1990-tal är Wikman förknippad med bollteknik och hög fart. Gärna båda sakerna tillsammans. Just sådana egenskaper som man kunde njuta av som publik.
Han var helt enkelt en jättetalang.
Allt började i Vindhemspojkarna – inte i Vesta som säkert många tror – där han spelade tillsammans med bland andra de då blivande hockeystjärnorna Daniel Jardemyr och Henrik Lundin.
– "Jardan" stod i mål, och han var bra där också. Men i hockey ... Han har ju spelat tillsammans med Börje Salming, säger Magnus Wikman med ett leende under ett samtal i samband med att VM-laget till Frankrike presenterades.
Han är assisterande förbundskapten till Peter Gerhardsson. Två Uppsalakillar som ska leda Sverige i VM. En VP-kille och en UIF:are.
Dessutom är det en upplänning som leder Norge – Martin Sjögren från Gimo som bland annat varit guldttränare i Malmö och Linköping.
Som om detta inte räckte så är det rad uppländska spelare som har (och gör fortfarande) figurerat i landslagssammanhang. Uppland är inte i närheten av sådana framgångar på herrsidan.
– En anledning kan vara att Uppland har haft ett lag i allsvenskan under många år, det blir lättare då, säger Magnus Wikman och syftar på Bälinge, som även var ett topplag under ett antal säsonger.
För Wikman började alltså allt i Vindhemspojkarna. Sedan blev det Vesta och därifrån tog han steget till Sirius. Han var – som redan nämnts – en jättestor talang, så bra att han borde ha fått chansen i allsvenskan.
– Äh, jag vet inte .. Hade jag varit tillräckligt bra så hade jag spelat högre upp, säger han lite blygsamt.
Det som möjligen hämmade Wikman – och som gjorde att allsvenska klubbar tvekade – var hans skadebenägenhet.
Men redan då, under mitten av 90-talet (han var aktiv fram till 2003), började han fundera över framtiden – och en tränarkarriär ...
– Jag började studera på GIH (Gymnastik och idrottshögskolan), men var jag skulle hamna visste jag inte då, om det skulle bli ett herrlag, ett damlag eller ungdomslag. Jag ville i alla fall se hur bra jag kunde bli som tränare.
Det blev drygt åtta år som pojklagstränare på landslagsnivå för 47-åringen från Uppsala. När Peter Gerhardsson var på väg att ta över som förbundskapten för landslaget efter Pia Sundhage så var det hemligt in i det sista.
Inte ens Magnus Wikman, som hade sitt jobb i förbundslokalerna i Solna, hade en aning om vad som var på gång.
– Jag läste i tidningen om att Peter blivit förbundskapten, säger han.
Men det var då, i samma stund som han läste om nyheten, som en tanke slog honom: Det är inte omöjligt att Peter ringer ...
– Ja, det var faktiskt precis så jag tänkte, säger Wikman och skrattar.
Mycket riktigt, telefonen ringde. Gerhardsson ville ha Wikman med på den nya landslagsresan. "Men jag behövde fundera en stund." Dock inte så värst lång tid. Det blev ett ja från Wikman och därmed var Uppsaladuon i landslaget ett faktum. En framgångsrik duo har det visat sig.
Magnus Wikman lever i nuet, och det måste man nog göra i denna värld som är så resultatbaserad.
– Fotbollen är min hobby och min passion, jag har ett driv. All ledig tid ägnar jag åt fobollen på ett eller annat sätt. Om jag inte tittar på "arbetsmatcher" så ser jag massor av fotboll, allt från lokal fotboll med ungdomar till allsvenska herrmatcher och till Chamapions League.
Magnus Wikman inte bara tittar på fotboll – han andas fotboll. En nörd om man så vill, och givetvis då i en positiv bemärkelse.
– Jag har alltid varit idrottsintresserad, säger han och tillägger snabbt:
– När det gäller fotboll så är det alltid något som jag kan lära mig.
Wikman tittar alltså på fotbollsmatcher på ett helt annat sätt än gemene man.
– Ja, så är det nog. Jag är lite introvert och analytisk. Jag försöker hitta något taktiskt och tittar inte bara på matcher rent nöjesmässigt.
Detta låter lite jobbigt. Att inte kunna sjunka ner i soffan, luta sig tillbaka (med en chipsskål?) och bara njuta utan att behöva fundera så mycket på ord som hur och varför.
– Det är inte alls jobbigt, konstaterar Wikman med ett varmt leende.
Framtiden då? Vi konstaterade nyss att fotbollen på den här nivån är baserad på resultat. En oväntad förlust och jobbet kan hänga löst, och just detta – den stora osäkerheten – bertättar Magnus Wikman om.
– Jag har kontrakt i ytterligare två år (fram till 2022) men något garanterat jobb är det inte. Det gäller hela tiden att prestera. Jag hoppas förstås kunna träna lag ett lag på hög nivå även i framtiden eftersom det här är det roligaste man kaj göra.
Tillsammans med Peter Gerhardsson ska Wikman försöka göra Sverige till ett medaljlag under VM i Frankrike.
Enligt Wikman är de två ett bra team. En dynamisk duo.
De lärde känna varann när Gerhardsson jobbade som lärare på Ekebyskolans fotbollsgymnasium. Wikman studerade i Stockholm (GIH) och sökte en praktikplats på Ekebyskolan.
De började sedan jobba tillsammans på Ekebyskolan.
Nyligen berättade Gerhardsson i en TT-intervju att många viktiga beslut fattas i bilen på vägen mellan Uppsala och Solna. Wikman instämmer i detta.
– De första tio minuterna under resan pratar vi om annat än fotboll, som vilka konserter som Peter varit på, lite om familjen och barnen, men sedan är det bara fotboll.
Men det är inte någon monolog i bilen – alltså inte bara Peter Gerhardsson som pratar och Wikman som lyssnar och säger ja.
– Jag är rak när det gäller spelare och spelidéer och inte alltid den som säger ja till allt. Jag kan föra fram mina tankar utan att det blir provocerande – och jag säger inte saker "bara därför att ..."
Med andra ord verkar det som om UIF:aren och VP:aren kompletterar varann på ett bra sätt. Kanske så bra att man tillsammans med spelarna kan bjuda den svenska fotbollspubliken på en oförglömlig sommar ...
Till sist: Den noggranne har säkert sett två stavningar på Magnus Wikmans efternamn. Själv har han alltid stavat med W, något UNT också har skrivit i alla år, men i passet och i andra handlingar är det enkelt V som gäller. Anlednignen till dubbla W är enkel: "Det är mycket snyggare!"