Cupen skulle visa hur Uppsala stĂ„r sig. Efter en skrattmatch mot Eskilstuna följde en planenlig förlust mot Hammarby innan det riktiga testet skulle komma mot BP. Jag var nyfiken. SĂ€rskilt med tanke pĂ„ att Uppsala inte hade sĂ€rskilt mycket att komma med för fyra mĂ„nader sedan i kvalet. Ska man ha en chans att hĂ€nga kvar i allsvenskan mĂ„ste man upp pĂ„ BP:s nivĂ„. Det hĂ€r var ett diagnostiskt prov. Och Uppsala gjorde inte mig besviken. Det hĂ€r laget har utvecklats sedan kvalförlusterna och dessutom vĂ€rvat smart, nĂ„got jag varit inne pĂ„ tidigare. Laget var fysiskt underlĂ€gset BP i november. Nu stod man upp. Klara Folkesson ger och tar smĂ€llar, Agnes Nyberg Ă€r nĂ„got av en gris och Wilma Ăhman har lĂ€ngden för att hĂ„lla undan motstĂ„ndare. Viktiga spelare in i truppen.
Samtidigt var det tydligt att ingen av trÀnarna ville visa upp hela portföljen med tvÄ veckor kvar till premiÀren. Uppsala valde en hel del skiften i startelvan dÀr Caroline Forsgren fick förtroendet före Milla-Maj Majasaari, nÄgot jag inte tror kommer ske i premiÀren. Detsamma gÀller Emilia Hjertberg pÄ bÀnken till förmÄn för Ellen Arbman Hansing och framför allt Taryn Ries pÄ kvisten frÄn start. Uppsala visade ÀndÄ att man har nÀrmat sig och kan stÄ upp mot en tippad bottenkonkurrent. Det var det svaret som jag tror bÄde jag och Jonas Valfridsson ville ha. Exakt hur bra man Àr fÄr vi se om tvÄ veckor. För nÀr serien drar i gÄng gÀller det inte att bara kunna matcha ett lag som BP. Man mÄste kunna vinna ocksÄ.