Sedan mitten av januari jobbar Sevana Bergström som integrationssamordnare på svenska fotbollsförbundet där hon arbetar med det treåriga projektet ”Mångfald och social inkludering genom fotboll”. En av hennes första uppgifter på nya jobbet blev att under våren anordna seminarier i fyra olika städer om mångfald.
– Det har varit mycket som hänt i början men jag tycker om det. Första tiden har känts väldigt bra, säger Sevana Bergström.
Under seminarierna föreläste hon om hur man kan skapa förutsättningar för idrottande för flickor med invandrarbakgrund och träffade föreningar, distrikt och politiker.
− Jag pratade bland annat om integration och mötet mellan minoritetsgrupper och majoritetssamhället. Sedan fick deltagarna ställa frågor till olika paneler.
Hon har även arbetat vidare med svenska fotbollsförbundets mångfaldsprojekt ”Alla är olika – olika är bra” som jobbar för allas rätt att vara med och allas lika värde. Genom det arbetet vill svenska fotbollsförbundet visa upp en enad front mot diskriminering, kränkningar, främlingsfientlighet och rasism.
– Fotboll är en enkel sport som de flesta känner till och är en stark drivkraft hos många ungdomar. Fotbollen når ut till otroligt många, det är enkelt att spela och kostar inte så mycket utan räcker med en boll.
Rollen som integrationssamordnare är ny på svenska fotbollsförbundet och Sevana först med att leda arbetet för mångfald samt inkludering på det som hon gör. Hon har arbetat med ämnet i 15 år och kommer att fortsätta göra det länge till enligt henne själv.
– De kommande tre åren ska vi sätta en stabil grund för ett långsiktigt arbete. Vi ska satsa mycket på att utbilda föreningar och distrikt om mångfald och jämställdhet och skapa resurser så att vi kan arbeta med de här frågorna.
Förra året registrerades över 7 000 nya spelare för seriespel hos svenska fotbollsförbundet som även uppskattar att många fler varit med i träning och prova-på-verksamhet hos olika föreningar. Flera av dessa var nyanlända flyktingar och för att kunna ta emot och göra personerna en del av den svenska fotbollen inrättades rollen som Sevana nu har.
– Jag brinner fortfarande lika mycket för de här frågorna och att hjälpa unga tjejer att komma in i samhället. Fotboll och idrott i stort spelar en stor roll i detta och det har inte förändrats sedan jag själv spelade fotboll. Jag brinner för de här frågorna och kommer nog att jobba med dem hela mitt liv.
Under måndagen ska Sevana föreläsa i Uppsala där hon föddes och växte upp i stadsdelen Gottsunda. Hon bor fortfarande i staden där hon bland annat var med och startade organisationen TRIS (Tjejers Rätt i Samhället) och Ronjabollen (projekt för att unga tjejer i resurssvaga områden ska börja spela fotboll) för 15 år sedan.
− Då var jag ute väldigt mycket i skolor och märkte att det fanns flickor som inte deltog i idrotten. Det tyckte jag var ett problem och ville skapa en arena där ungdomar kände sig trygga och ville vara med. Jag kommer alltid att vara involverad i de projekten och sitter med i styrelsen som ett bollplank.
Hon ska på en nätverksträff med fotbollslaget Uppsala och berätta om hur man kan skapa förutsättningar för idrottande för flickor med invandrarbakgrund.
– Det krävs att föreningar ser individerna och att personer har olika behov för att kunna ta emot ungdomar som står långt från idrottsrörelsen och få dem att stanna kvar.
Sevanas föräldrar kom till Sverige i mitten av 1990-talet och har armeniskt påbrå. Själv började Sevana spela fotboll när hon var åtta år gammal.
– Jag hade inte den traditionella vägen in till idrotten, mina föräldrar jobbade väldigt mycket och tyckte inte att en tjej skulle idrotta. Jag fick hitta vägen till fotbollen själv och det fanns alltid lite motstånd hemifrån. Jag vet att det finns väldigt många tjejer, och killar, som har det lika jobbigt eller svårare än vad jag hade.