Det var precis i början av 80-talet som den nu 63-årige Golli Hashempour "lekte" fotboll på Studenternas. Han hade en sällan skådad teknik, ett bra löpsteg och ett skott som hette duga.
Men han var inte populär hos alla lagkamrater i Sirius.
– Jag kämpade inte bara mot motståndarna, jag kämpade mot killarna i laget också. Jag kunde springa i 60 minuter utan att få en enda boll. De andra var inte i min klass och de hade nog svårt med det. Det var inte alltid så kul i omklädningsrummet heller, säger Golli Hashempour.
Men det fanns Siriusspelare som stöttade honom:
– Håkan Larsson, säger Golli spontant som svar på frågan vilken spelare som var den bästa han lirat tillsammans med. Håkan Larsson var en jä-t bra kille och mycket förstående och snäll. Och han var verkligen en bra fotbollsspelare också. Jag minns också Matte Benker och "Challe" (Johnny Andersson) som bra killar.
När Hashempour, eller Golli som han kallas, ett smeknamn som hängde med redan från tiden i Iran, kom till Sverige skulle han studera. Fotbollen kom i andra hand – men bara en kort stund.
– Jag tänkte att jag måste gå och spela fotboll någonstans och jag hade en kompis vars tjej – Anita hette hon – som ringde till Sirius och jag åkte ned till fotbollstältet där de tränade.
Vilken reaktion fick du?
– De blev nog lite förvånade och ville ha mig direkt, och så blev jag kvar i Sirius.
Bolltrollaren från Iran var så bra att han nästan omgående fick ett proffserbjudande från grekiska Larissa.
– Vi hade ett bra lag i Larissa och vann grekiska ligan före lag som Panathinaikos och Olympiakos, säger Hashempour, som återvände till Sirius 1984 och som var lika bra då som när han lämnade Uppsala för proffslivet.
– Jag minns många matcher i Sirius, mest sådana som jag avgjorde, som en cupmatch i Sundsvall när jag lurade motståndarlaget och gjorde mål och blev matchens lirare. Jag fick en handduk, säger han med ett skratt och berättar om andra saker han fått när han blivit utsedd till planens bäste spelare.
Golli Hashempour är född 1959 och har blivit staden Uppsala trogen. Fortfarande är det folk som kommer fram och vill prata fotboll.
– Det är mest gamla människor som minns mig och vet vem jag är, säger han med leende.
Det yviga håret är borta sedan länge men i övrigt är han sig lik.