Larssons hemkomst känns sorglig

Jag önskar att jag hade kunnat känna mig helt tillfreds med det slutet och tycka att det nu ska bli fan så kul att Larsson efter VM kommer hem till Helsingborg och allsvenskan.
Men det kan jag inte.
För jag känner samtidigt en sorg över att Henke Larsson nu byter La Sagrada Familia mot ... Kärnan.
Även om Henke Larsson fortsätter sin karriär i både landslaget och Helsingborgs IF så känns det som att han ställde åtminstone en sko på hyllan i och med onsdagens final i Paris. Och med tanke på uppvisningen på Stade de France tycker jag att 34-åriga Henkes gör det åtminstone ett år för tidigt.

Jag kan inte låta bli att ställa frågan: förstår Henrik Larsson verkligen vad det är för beslut han har fattat?
Att säga Barcelona no gracias, Helsingborg jau tack är trots allt inget annat än ett monumentalt nedköp:
I Barcelona kunde Henke skarva bollen till Eto'o som är en matador innanför straffområdeslinjen. I HIF kanske skarvningen i stället går till Gustaf Andersson, som enligt uppgift hade ett vasst skott på mål för något år sedan.
I Barcelona kunde Henke väggspela snyggt med Ronaldinho. I HIF kanske han får väggspela med en snabb jäkel som heter Luton Shelton men som går sönder lika lätt som ett rått ägg.
I Barcelona kunde Henke få en perfekt levererad passning från Leo Messi. I HIF kanske passningarna kommer från Tarmo Neemelo - som lär ha gjort sjuhundrasexton mål under förra säsongen i estniska ligan, men som också enligt rapporterna från Olympia är så trög och långsam att det bara är en tidsfråga innan han får smeknamnet Tjock-Tarmo.
Barcelona är bäst i Europa. HIF har tre poäng ner till superettakval.
Ja, ni förstår.

Att Larsson nu återvänder till Helsingborg känns ungefär lika förnedrande som om Tiger Woods skulle tvingas spela foursome med mig resten av karriären.
Jo, jag vet att Henke själv har fattat beslutet att flytta hem. Men det behöver ju inte betyda att han gör rätt ... Han har trots allt fattat märkliga beslut förr. Efter VM 2002 berättade Larsson - bara 30 år gammal - att hade han gjort sitt i landslaget.
Övertalningskampanjer följde.
Henke var länge orubblig.
Visserligen gjorde han ett kort gästspel i en kvalmatch mot Ungern, men det var först på valborgsmässoaftons morgon 2004 som text-tv meddelade att Larsson var tillbaka i blågult. Jag minns att beskedet satte lite extra fart på champagnefrukosten den dagen. Och vi ska inte glömma att Henkes beslut att komma tillbaka till landslaget var en direkt förutsättning för att han skulle få sina år i Barcelona. Larsson hade knappast värvats till Barça utan sina insatser i Portugal-EM.

Men nu är det som det är. Om knappt två månader spelar Henke Larsson mot Häcken. Det blir väl bra det också, när den dagen kommer.
Men jag kommer verkligen sakna Henke när Champions League drar i gång i höst.