Lita aldrig på de regerande mästarna
KRÖNIKA. Inför den här säsongen tippade jag Djurgården som svenska mästare, men jag borde verkligen ha vetat bättre. Klubbar som vunnit SM-guld genom att göra allt rätt börjar förr eller senare göra allt fel och ligatitlar i Sverige verkar helt enkelt inte längre vara till för att försvaras.
Det som Djurgården tidigare gjorde helt rätt görs nu helt fel. Guldframgångarna byggde på en lång rad av lyckade värvningar. Andreas Johansson, Andreas Isaksson, Kim Källström, Johan Elmander (lån), Fredrik Stenman, Tobias Hysén och Johan Arneng är alla exempel på unga lovande spelare som Djurgården lade vantarna på i exakt rätt läge.
Men nu då?
I år har tveksamma utländska spelare som Lance Davids, Enrico, Andrej Komac och Thiago Quirino lockats till klubben. Samtidigt har allsvenska konkurrenter lagt beslag på talangfulla spelare som Ola Toivonen, Stefan Ishizaki, Jon Jönsson, McDonald Mariga. Det kanske därför inte är så konstigt att Djurgården bara ligger åtta i årets allsvenska.
Djurgården är inte den första klubben i allsvenskan som helt plötsligt börjar göra allt fel när man står på toppen.
Snarare har det varit en regel de senaste tio åren.
1995 vann IFK Göteborg sitt tredje raka SM-guld och inför 1996 värvade man tre utespelare: allsvenskans bäste back (Teddy Lucic), allsvenskans bäste mittfältare (Niclas Alexandersson) och allsvenskans bäste anfallare (Andreas Andersson).
Med den trion i laget lekte Blåvitt hem allsvenskan och i vissa matcher ställde IFK Göteborg upp med en startelva där samtliga spelare hade meriter från det svenska A-landslaget. IFK tog med tio poängs marginal sin sjätte SM-titel på sju år — och det kändes just då som att alla gamla tjommarna skulle fira SM-guld med pytt i panna i många år framöver.
Men nu blev rätt helt plötsligt fel.Emmanuel Tetteh, Sebastian Henriksson, Joakim Persson, Christian Karlsson och skadedrabbade Magnus Pehrsson (just det, Siriustränaren) var några av nyförvärven i slutet av 90-talet. Gulderan fick ett abrupt slut — och snart har göteborgarna väntat i tio långa år på en ny titel.
AIK är nästa exempel. Klubben vann guldet 1998, mycket tack vare lyckade fyndvärvningar av blivande landslagsmän som Mattias Asper, Tomas Gustafsson och Olof Mellberg. Spel i Champions League året därpå gav klirr i kassan och AIK stod på toppen.
Men nu började AIK göra allt fel i stället för allt rätt — precis som IFK Göteborg tidigare hade gjort. Till AIK-truppen värvades halvfigurer som Mattias Thylander och australiern Luke Casserly — och det fria fallet nådde klimax när Solnaklubben några år senare värvade Casserlys landsman Nikola Mrdja. Bara någon månad senare vaknade AIK välförtjänt upp i superettan.
Två skånska lag har också misslyckats med att klamra sig fast i toppen. Helsingborg vann allsvenskan 1999, spelade i Champions League 2000 — men lyckades ofattbart nog slarva bort så mycket pengar att man snart fick ta hjälp av Helsingborgs kommun för att undvika konkurs.
Malmö FF vann guld 2004 och haussades som Real Malmö — men när Markus Rosenberg inför Champions League-kvalet såldes till Ajax så snålhandlade MFF den ytterst målofarlige Jesper Bech som ersättare. Jodå, även MFF misslyckades med försöket att ta befälet i svensk herrfotboll.
Nu är det fördel Elfsborg i kampen om årets SM-guld. Om boråsarna vinner så blir Elfsborg det åttonde mästarlaget på bara elva år — vilket skulle innebära ett svårslaget rekord.
Men oavsett vilka som vinner allsvenskan i år: nästa år tänker jag efter både en och två gånger innan jag tippar att guldet hamnar hos de regerande mästarna.
Så jobbar vi med nyheter Läs mer här!