Ytmässigt något mindre än Lappland med norra polcirkeln, möjligtvis som en osynlig förenande länk. Annars en mycket nordisk utpost på gränsen till norra Ishavet med ett vulkaniskt brinnande idrottsintresse, som just nu är på väg att vända upp och ner på hela fotbolls-Europa.
I olympiska sommarspel har Island deltagit utan avbrott alltsedan London 1908. Vinterpremiären dröjde ända till Sankt Moritz 1948.
Den första olympiska medaljen togs överraskande av Vilhjálmur Einarsson, som blev trestegstvåa i Melbourne 1956 och sedan följdes av Bjarni Fridriksson med judobrons i Los Angeles 1984. Vala Flosadottir, sedan många år bosatt i Sverige, blev trea i stavhopp i Sidney året 2000 och är än så länge den enda kvinnliga OS-medaljören. Och den första lagmedaljen – silver efter finalförlust i mot Frankrike i Peking-OS 2008 – tog de isländska handbollsherrarna.
Skall fotbollslandslaget ta chansen till revansch mot Frankrike i fotbolls-EM:s åttondelsfinal på söndag?
Landet har ju bildligt talat haft europamästerskapsflyt på sista tiden. Vid EM i simning i London i maj tog Hrafnhildur Lútersdottir silver på specialdistansen 50 m bröst, endast slagen av Jennie Johansson med 1/10 sekund. Till skillnad från Jennie ställe hon också upp på 100 m och 200 m bröst. Resultat: ytterligare ett silver respektive ett brons
Och som ett något annorlunda kuriosum med Uppsalaanknytning kan det finnas skäl att påminna om sommar-OS i Antwerpen 1920, alltså den gången då Harry Stenqvist tog Upplands första OS-guld någonsin genom att triumfera i landsvägsloppet på cykel.
Det var då som ishockey(!) blev olympisk sport för allra första gången och Sverige blev OS-fyra med ett lag bestående av en majoritet av omskolade bandyspelare, vari ingick bland andra Seth Howander, Einar Lindqvist och David Säfwenberg, alla tre med djupa rötter i IFK Uppsala.
Kanada, ishockeyns moderland framför alla andra, spelade inte oväntat hem guldet men vad som mycket sällan nämns är, att laget som representerade sitt land var Winnipeg Falcons (Falkarnir) bestående av ättlingar till isländska emigranter, som slagit sig ner i Manitoba. Tongivande spelare i laget var Frank Fredrikson, Konrád Johanneson och Halldór Halldórson.