För den lite äldre fotbollspubliken i Uppsala är säkert Curt Engquist ett välbekant namn. Under sin aktiva karriär i Sirius fanns han bland med i klubbens allsvenska sejour på 1970-talet innan han flyttade till Stockholm för spel med Spårvägen och psykologstudier.
För två år sedan kom han tillbaka till sin moderklubb som mental tränare.
– Jag fanns med i Hammarby på den tiden som Kim Bergstrand (Sirius huvudtränare) spelade där. Sedan dess har vi hållit kontakten och jag var även med i BP under hans tid. Sedan kom frågan från Sirius och jag hoppade på det här, säger Engquist som är anställd på deltid av klubben och till vardags arbetar med organisationspsykologi där han bland annat har företag och myndigheter som arbetsgivare.
Curt Engquist vill inte gå in på detaljnivå hur han mentalt coachar Sirius, då han som psykolog vill värna om spelarnas integritet. Utan han vill hellre tala i generella termer.
– Min roll i alla sammanhang jag jobbar i är att få mänskliga system och individer att utvecklas, och det är precis samma sak i Sirius. För att lyckas med det handlar det om att bli medveten om de hinder som kan hindra utvecklingen samt komma i håg som det vi är bra på, säger han.
Vad kan det handla om för typ av hinder?
– Det kan bland annat handla om negativa tankar som att misslyckas eller att det ska gå dåligt. Om man förnekar sådana här tankar kommer de bara ut på ett annat sätt som spänningar et cetera.
Hur stor nytta har du av att själv ha varit spelare i ditt arbete med Sirius?
– Det är klart att jag har nytta av det. Jag vet hur det är att spela viktiga matcher och hur det känns inne i ett omklädningsrum. Men den stora fördelen är att spelarna vet om att jag har spelat allsvensk fotboll. Jag upplever att de känner en trygghet i att de vet att jag vet hur det funkar.
Fyra omgångar återstår av superettan – och de flesta som har följt Sirius den här säsongen har säkert noterat de sena poängtappen som senast mot AFC United och tidigare Degerfors, Varberg och Ljungskile. Det här är saker som laget och Curt Engquist jobbar med kontinuerligt.
– Det är ingen hemlighet att vi tappade matchen spelmässigt senast och betedde oss annorlunda i slutet av matchen än innan. Frågan är varför vi betedde oss så? Den frågan har vi ställt och pratat om. Vi har undersökt det och försökt förstå vad som hände. Sedan har spelarna tagit slutsatser och lärt sig av det. Det är så man måste jobba.
– Förra året hade vi problem med hemmamatcherna och i år är det i slutet av matcherna. Det är samma mönster som vi försöker göra spelarna medvetna om. Jag tror att det gäller att ta tag i sådana här problem tidigt ute på planen när symptomen uppkommer och hjälpa varandra.
Tycker du att det blir extra viktigt med mentala förberedelser i slutet av säsongen?
– Nej, det tycker jag inte. Men omgivningen och publiken tycker säkert att det är extra viktigt och kanske även spelarna. Men egentligen är det viktigt hela tiden och det är så man måste tänka som en professionell spelare. Träningen i dag är viktig och träningen i morgon är viktig.