Siriusspelaren kom till klubben 2023.
Henrik Rönnlöf Castegren och frun Emelie funderade och funderade. Stanna i trygga Uppsala där maken var lagkapten för Sirius eller testa ett nytt utlandsäventyr. Kontraktet med Sirius gick ut och försvararen belönades dessutom med en landslagsplats efter säsongen. Till slut valde paret bort Uppsala för att tillsammans med sonen Frans flytta till den ungerska storklubben Debrecen.
– Förra sommaren kände både jag och Emelie att vi inte behövde ta oss utomlands igen, att vi inte suktade efter det på något vis. Då hade jag indirekt bestämt att jag inte skulle flytta utomlands. Sedan gick sommaren och vi kände mer och mer att det kanske hade varit roligt med ett äventyr till, testa att se världen. Det är ju ändå en livsstil som är få förunnat, säger Rönnlöf Castegren när UNT träffar honom på Studenternas efter hans första träning i Sirius sedan återkomsten.
Det fanns intresse lite här och där. Paret blickade främst mot klubbar i Asien och i USA, men det blev aldrig så konkret som han själv hade önskat. I takt med att han väntade på rätt anbud försvann även ett par möjligheter.
– Jag ska inte säga att jag ångrar någonting, men jag hade önskat att jag hade kommit till insikten att inte sitta och vänta lite tidigare. Då hade jag nog hittat något som var ännu bättre för mig.
Till sist föll valet alltså på Debrecen i den ungerska högstaligan.
Men redan innan avresa till Ungerns näst största stad drabbades paret av en tragedi.
Emelie, som väntade parets andra barn, fick missfall.
– Sedan var det mycket komplikationer med min fru som jag önskar att ingen behöver gå igenom sett till att man förlorar ett barn. Hela känslan av att åka utomlands blev överskuggad och gjorde att vi aldrig kände oss riktigt hemma där. Allt var i skuggan av något annat.
Familjen flyttade trots missfallet. Emelie hade fått beskedet att allt var ”okej” efter en gynekologundersökning hemma i Sverige. Under en av Henriks första träningar fick hon dock enorma smärtor och tvingades åka in akut till sjukhus.
– Jag hade precis kommit ner och börjat träna. Efter träningen så ser jag att lagläkaren är eld och lågor, han skriker att jag ska ringa min fru. Då var hon gråtande och sa att hon behövde opereras akut. Jag gick till tränaren och berättade vad som hade hänt och han sa bara ”åk”.
Hur var det för dig?
– Hemskt. Framför allt att känna att man inte kan göra någonting. Det är hennes kropp och man vill bara finnas till så mycket som möjligt. Det slår väl tillbaka på mig själv att ”här sitter vi i Ungern i stället för att vara hemma i trygga Sverige när det här sker”. Man blir stenhård mot sig själv på sånt sätt. Man känner sig skyldig även om det inte hade någonting med mig att göra.
Trots att läkarna i Sverige hade sagt att det inte fanns något kvar i livmodern så visade det sig i Ungern att så inte var fallet. Sjukhusupplevelsen i Debrecen blev också extra jobbig då sköterskorna inte kunde engelska.
– Det var ju det som var det stora, stora hemska på något vis. Hon fick hjälp utifrån det fysiska med att de tog ut det som var där, men en sådan operation är väldigt blottande och sedan att sjuksköterskorna inte har förmåga att förklara om det har gått bra eller inte… det var totalt blankt liksom. Läkarna som hade gjort operationen fick hon träffa några timmar senare kunde prata engelska, men det var ju totalt mörker däremellan. Jag är så ledsen att hon behövde gå igenom det.
Familjen åkte sedan hem till Sverige, medan han själv stannade kvar i Ungern.
– Det är så klart svårt att inte ta med sig det in på planen på något vis. Sedan när det var match så var det fullt fokus på det, men jag tror att det sätter sina spår ofrånkomligen.
Och det tog inte slut där. För i april blev Emelie Rönnlöf Castegren gravid igen, men bara två dagar efter det positiva testet drabbades familjen av ytterligare ett missfall.
– Men jag vill verkligen tro att vi blev starkare som familj och sedan har vi framför allt insett vad vi uppskattar med Sverige och vad vi hade här.
När i Ungernvistelsen kände ni att det här inte kommer gå, att ni vill hem?
– Att det inte kommer att gå är väl fel ord, men att vi vill något annat kände vi ganska tidigt under våren.
Under en träning med Sirius på Löten.
Trots alla omständigheter var Henrik Rönnlöf Castegren bidragande i att hålla Debrecen kvar i den ungerska högstaligan. Kontraktet löpte sedan över den kommande säsongen, men att vara kvar var inget alternativ.
– Vi bara längtade efter att få komma hem till Sverige, det var det vi som familj behövde.
Förra fredagen skrev så Rönnlöf Castegren återigen på för Sirius och familjen letar för tillfället hus i Uppsala.
– Vi trivdes så bra när vi var här sist. Jag menar Frans var här från att han fyllde tre till efter han fyllde fyra och det är en ålder som är någon form av uppvaknande för ett barn. Du fattar så himla mycket mer då och på något sätt blir Uppsala hem. Han trivdes superbra, min fru trivs jättebra och jag också, säger han och fortsätter:
– Sedan fanns det något där som gjorde att vi kände att vi ville se oss om ändå och jag är ju tacksam för att jag när jag väl hade sett mig för ville tillbaka till Uppsala.
Den återvändande Siriusspelaren blir spelklar till kommande hemmamatchen mot Mjällby den 14 juli.