För att komma till Uppsala och ishockeyrinken vid Studenternas IP för att spela UNT-cupen åkte Anders Wallin och hans lagkamrater lastbil som en av spelarnas pappa ägde.
– Vi satt tätt ihop med lemmar på tio eller tolv centimetrar som höll fast oss. Det tog sin lilla tid att åka in från skogen men allting gick bra och det var skillnad från nu, säger Anders Wallin.
Han minns inte på rak arm vilka år han spelade UNT-cupen, men vet att det var i början av 1950-talet när han var elva och tolv år gammal. En titt i UNT:s arkiv visar att ett av åren var 1953.
Laget Tingslunda bestod av fem spelare (en målvakt, två backar och två anfallare) och leddes av tränaren Rulle Engblom.
– Vi kallade oss för Knattarna, men en kille var så storväxt att motståndarna undrade om han inte var för gammal. Då fick vi gå till pastorsexpeditionen för att hämta ut ett åldersintyg och visa upp, berättar Anders Wallin.
Anders Wallin växte upp i Vidbo i Skepptuna i Sigtuna kommun, men i Vidbo fanns inget fotbollslag, utan Anders började spela i grannsockens lag.
För att ta sig till träningarna cyklade han åtta kilometer enkel väg och vid matcher blev avståndet ännu längre.
– Det var så man gjorde på den tiden. Min familj hade ingen bil utan jag fick ta mig fram själv. Ibland kunde vi ha match någon annanstans, då cyklade jag först till samlingen i Tingslunda och sedan kunde det bli åtta kilometer till där matchen var. Efteråt var det bara att ta sig hem på cykeln.
Förutom fotboll sysslade Anders även med skidåkning och senare också orientering när klubben i Långhundra startades.
– Fotbollslaget jobbade hårt och träningarna hämtade ”Rulle” från Rekordmagazinet. Vi fick föra bollen eller springa mot pinnar som satt i marken, koner fanns inte på den tiden. Ett år gick vi till semifinal i UNT-cupen efter att ha vunnit några matcher och det var kul.
Den riktiga framgången kom dock senare när han var en av två lagledare för sonens lag Långhundra som 1980 vann klassen för tioåringar.
– Det var inte många som trodde att ett lag från skogen skulle gå hela vägen och det blev en stor höjdpunkt för både spelarna och oss ledare. Vi hade ingen uppsjö att hämta spelare från men fick ihop ett gäng som vann.
Anders bor kvar i Vidbo med sin fru i huset som de köpte 1962 och gratulerar UNT-cupen som firar 70 år.
– Det var extra kul att vinna eftersom jag spelat själv och även om det var ett tag sedan jag var ung så minns jag fortfarande cuperna. Vi hade inga mittfältare utan det kom man på senare och precis som i ishockey fick vi använda planket i ishockeyrinken när vi spelade. Det var en teknik i sig själv, säger Anders Wallin.