Det var en match som hade potential att definiera hela säsongen. Förlust hade tryckt dit kris-stämpeln rejält i Daniel Bäckströms panna medan en seger hade tagit axlarna ner till markplan igen. Nu blev det inget av det utan Sirius varken förlorade eller vann. Man håller avståndet till Örebro, något som så klart är viktigt.
Sirius har dock ett stort problem och då pratar jag inte bara om att bollen inte vill in framåt, att man inte lyckas skörda på allt bollinnehav. Det handlar om storstjärnan Yukiya Sugita. Förra säsongen skördade han stora framgångar och köptes loss från iranska Tractor Sazi till hyllningskörer.
I dagarna släpptes förbundets analys av de allsvenska klubbarnas ekonomi förra året. Där har Sirius valt att mörka hur mycket Sugita kostade och i stället står det att klubben inte betalade några pengar alls för spelare 2020. I klubbens egen årsredovisning kan man dock se att Sugita kostade Sirius upp emot fyra miljoner kronor, det är klubbens dyraste värvning någonsin.
Sedan Sirius värvade Sugita permanent för nästan exakt ett år sedan så har han på 22 matcher gjort ett mål och två assist. I år står han på noll poäng. Det är drygt 1,3 miljoner Siriuskronor per Sugita-poäng. Och den summan ökar hela tiden. Sugita värvades för att ta Sirius till nästa nivå och vara klubbens självklara nyckelspelare i flera år. En fixstjärna. Vi kan dock konstatera att det hittills inte blivit så. 2021 är han bara en i mängden. En dyr spelare i mängden.
Det är så klart inte bara japanens fel. Dels ska vi komma ihåg skadeproblemen under hela våren som fortfarande stör honom och sedan tycker jag att han inte alls funkar lika bra i Daniel Bäckströms Sirius jämfört med Henrik Rydströms Sirius. Sugita kommer alldeles för långt ner och blir dessutom väldigt hårt bevakad av motståndarna. Han glänser dock inte utan jag ser mest frustration just nu, frustration över att det inte lossnar.
Och frustration är talande för Sirius. Man märker det på stämningen i och kring laget, det finns en irritation över att resultaten inte går lagets väg trots att man spelmässigt gör mycket rätt, ibland allt rätt – utom mål.
Jag frågade mig vem som tar taktpinnen i Sirius efter den usla insatsen uppe i Östersund och jag frågar mig samma sak nu. För min känsla och åsikt är att Sirius har ömsat skinn för snabbt. Vad är Sirius? Vem står för Siriusandan i truppen? Just nu är det… ingen. Mot Örebro ställde Sirius upp med en startelva där endast fyra (!) spelare fanns i klubben förra året. Den omsättningen snackar man inte bort och även om Lukas Jonsson och Mohammed Saeid knappast var några startspelare så tror jag de i omklädningsrummet lämnat stora tomrum bakom sig. Sirius anno 2021 är ett hopplock. Det tar tid att få ihop ett lag. Inför säsongen skrev jag att Sirius var tillbaka på ruta ett igen, men inledningen av säsongen visade annat. Nu tycker jag dock att min ursprungliga analys stämmer ganska bra.
Inför 2018, med succésäsongen 2017 i ryggen, sa Thomas Lagerlöf att Sirius ville och kunde spänna bågen ytterligare. Det slutade med nedflyttningsstrid. I år var tongångarna liknande även om fjolåret rent placeringsmässigt inte var lysande. Historien ser dock ut att upprepa sig. Det blir en kamp om kontraktet för Sirius 2021 och även om jag tror man klarar sig kvar så blir det nog inte roligare än såhär. I alla fall inte om man inte får igång Sugita.