Det är en fotbollsspelares värsta mardröm. Sirius Märta Säfström har upplevt det två gånger i karriären och kämpar just nu för att komma tillbaka från sitt livs andra korsbandsskada. När hon var 15 år drabbades det vänstra knäet och fyra år senare under vintern var olyckan framme i det andra knäet.
– Vi hade haft en väldigt hård träningsvecka och skulle möta Gusk i en träningsmatch. Den matchen blev inställd och vi spelade internmatch med F19 i stället. Några i laget hade pratat om att vi skulle säga till Fredrik (Bernhardsson, tränare) att ta det lite lugnare kommande vecka och jag kände mig trött, säger Säfström.
En bit in i matchen var olyckan framme – igen.
– Det var en löpduell mot Josefin Jarstad där jag fastnade lite i konstgräset samtidigt som jag tryckte ut kroppen för att hålla undan henne. Hon ramlade liksom över mitt ben och jag kände hur hela knäet förflyttade sig, det var en äcklig känsla och jag fick någon form av blackout.
Säfström kördes till sjukhuset av sin lagkamrat Aisha Faiqi.
– Det gjorde fruktansvärt ont och jag bara skrek rakt ut i bilen till sjukhuset efteråt att jag inte orkar, inte igen.
En korsbandsskada är ett tufft slag mot varje fotbollsspelare. Oftast betyder det att den större delen av säsongen är borta, i Säfströms fall missar hon hela 2016.
– Det suger. Båda gångerna jag varit med om det här så har det gått väldigt bra fotbollsmässigt också, när man får beskedet så blir man väldigt nedstämd och undrar om det finns någon mening med att hålla på.
När vänder det?
– Första tiden är väldigt jobbig, första veckorna är egentligen bara skit. Jag hade byggt upp allt kring fotbollen och plötsligt var det bara borta. När man väl accepterar skadan så känns det lättare, men det tar ett tag.
För Säfström var detta alltså den andra korsbandsskadan i hennes unga karriär.
– Eftersom jag har gjort det här innan så har jag något att förhålla mig till, men samtidigt är det nästan värre eftersom man då vet hur jobbigt och smärtsamt det kommer att vara ...
Ärret på det högra knäet är tydligt efter operationen för cirka fem veckor sedan. På det vänstra knäet lägger man dock inte märke till ärren från den förra skadan.
– Det känns skönt att jag inte skadade samma knä så klart och att jag skadade vänstra knäet först om man nu måste skada sig. Nu vet jag att det kommer att bli bra, att jag kommer kunna spela igen. Jag hade nog känt en väldigt stor osäkerhet om jag hade skadat mitt högra knä först eftersom jag är högerfotad.
Vägen tillbaka till fotbollsplanen är lång, men Säfström tar sakta små steg tillbaka.
– I december har det gått sex månader sedan operationen och jag ska vara spelklar till träningsmatcherna. Det är segt och känns sämst, jag hade ändå gått igenom en hel försäsong och sedan när det hände så var det bara att fokusera på nästa försäsong, det kändes tungt. Jag kommer att ha haft försäsong från november 2015 till april 2017, elitettans längsta ... Mot slutet av skadan går det snabbt, det vet jag ändå.
Hur mycket längtar du?
– Väldigt mycket. Allt som jag har gjort de senaste åren, särskilt på gymnasiet, har varit fokuserat kring fotbollen och sedan tas det bara ifrån en plötsligt. Det är hemskt att träna på Löten i snö och tio minusgrader, men just nu längtar man bara dit och att få vara en del av laget igen, säger Märta Säfström.