Ett tydligt vårtecken numera är att Sirius åker ur svenska cupens gruppspel. I vanlig ordning handlar det om att kunna gå vidare på kryss i sista matchen, men de chanserna kastade Sirius bort på Studenternas mot Trelleborg. Det jag har lärt mig om svenska cupen genom åren är dock att det kan se hur bra eller hur dåligt ut. När allsvenskan börjar så brukar det inte spela någon roll.
Det har hänt mycket i Sirius under vintern. Ola Andersson pratade inledningsvis om två, tre nya spelare, men i veckan gick man loss på sitt sjunde nyförvärv i Kevin Wright. För mig har den här vintern varit ett tydligt bevis på att Sirius nu etablerat sig på en ny nivå. Tidigare har man fått ersätta de spelare man har tappat och kanske inte spetsat truppen för att öka konkurrensen. Nu har man tagit nästa steg och värvar för att bli bättre, inte bara fylla hål. August Ahlin och Hannes Sveijer hade klarat sig i allsvenskan fram till att David Mitov Nilsson är tillbaka. Att klara sig duger dock inte längre om man vill bli bättre än att valsa runt kvalstrecket. In med Tommi Vaiho som rutinerad sista utpost. Ytterbacksplatserna är ganska välfyllda, men Sirius spetsar till det med Kevin Wright samtidigt som man under vintern har huggit på både Pierre Bengtsson och Axel Björnström. Nu sitter jag bara och väntar på ett offensivt namn (där man visserligen behöver fylla en lucka, men ändå). Sirius ”går för det” på ett helt annat sätt än tidigare. Det har varit "shop til you drop".
Då höjs också kravbilden så klart. Det är dock väldigt svårt att slå sig in på någon form av övre halva i allsvenskan. Matchen mot Kalmar i cupen gav därför en hel del frågetecken. För det är ett Kalmar som Sirius vill utmana om positioner, men med knappt en månad kvar till seriestart så fanns inga tecken på det. Sirius gav bort initiativet med ett skitmål. Moustafa Zeidan ska visa vägen, men gjorde det inte. Marcus Mathisen fick hjärnsläpp, frustrerad över insatsen (igen) och varken Filip Rogic eller hans namne Olsson hittade rätt bakom en helt isolerad och för en gångs skull osynlig Christian Kouakou. Det här var inte Sirius kväll eller gruppspel för den delen. Några varningsklockor ringer alltid, men cupen är som sagt cupen och det enda vi vet är att vi inte vet någonting om dess betydelse innan serien startar.
I fjol skrev jag att det var fel år för Sirius att ”spänna bågen”. Nu har man gjort det och har också en tryggare grund att stå på. Sirius växlar upp, kraven kommer att öka, men då måste det också se bättre ut än det har gjort i cupen anno 2022. Det är upp till bevis direkt mot Sundsvall om fyra veckor.
Till sist. Svenska cupen har varit något av en succé de senaste tio åren sedan man bytte format. Det svajar dock fortsatt en del och cupens image är väldigt ambivalent. Från 14 000 skrikande supportrar på Tele2 när Hammarby möter Häcken till, ja… det här. Gastens IP har inga läktare eller ordentliga lampor för den delen. Om man ska kunna ta cupen seriöst och bygga varumärket kan man inte spela den under sådana här förhållanden. Man såg knappt bollen under större delen av matchen på grund av mörkret. Det är ett skämt. Svenska cupen måste bestämma sig om man ska vara en riktig turnering eller bara försäsongs-SM. Just nu står man med en fot i varje box.