Sirius siktar högt – men jag tror inte man lyckas

Vad kan vi vänta oss av årets Sirius? 
I vanliga fall brukar man ändå ha någon form av tydlig känsla. 
Nu känns upplagen som ett blankt papper – kan Andreas Engelmark fylla det med svar lagom för övre halvan? 
Jag är skeptisk.

Sirius tränare Andreas Engelmark.

Sirius tränare Andreas Engelmark.

Foto: Carl Sandin

Fotboll2025-03-30 21:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det har varit en sällan skådad intrig i Sirius sedan den sista allsvenska matchen i fjol borta mot Gais. Ni kan storyn. Omtyckte Christer Mattiasson fick oväntat sparken till förmån för handplockade Andreas Engelmark. Mattiasson hade gjort det bra, men inte bra nog för att ta Sirius in i framtiden enligt ledningen. Med det beslutet visade ledningen tydligt att det nu också ska tas steg på planen, inte bara på banken.

För första gången sedan man gick upp i allsvenskan är det nu press på Sirius. Redan under försäsongen har det skrikits på både Jonathan Ederström och Engelmark. Och även i media har kravbilden höjts.

Resultatmässigt har försäsongen varit bra, men spelmässigt känner inte jag mig inte alls säker på var Sirius står. Inför förra året kändes det verkligen som att Sirius förstärkte truppen. I år känner jag mig inte lika säker. Robbie Ure är tämligen oprövad på seniornivå. Ederström har letat en nia under hela vintern, nästan tre långa månader innan Ure landade på Arlanda för rekordbelopp. Den värvningen måste klaffa.

Tobias Anker inledde strålande, men har sedan darrat betänkligt särskilt i genomklappningarna mot AIK och Hammarby. Och samma ska kan egentligen sägas om alla nyförvärv. Det har varit högt och lågt, ingen tydlig bild hittills. För att Sirius ska slå sig in på övre halvan så måste Ismael Diawara vara bättre än Jakob Tånnander. Tobias Anker ska toppa Malcolm Jeng, Bogdan Milovanov slå Henrik Rönnlöf Castegren och så klart även helst tio mål av Robbie Ure. Är den här truppen bättre än fjolårets? Just nu möjligen lika bra. 

Det är den ena delen. Den andra är att förvalta det som redan finns. Kan man få fart på Melker Heier? Marcus Lindberg, vad händer där? Hur får man med Leo Walta i spelet på allvar? Kan man med Ure centralt utnyttja Joakim Persson och Noel Milleskog ännu mer på kanterna? Som ni ser, många frågor och få svar in i säsongen. 

Min känsla är därför att Sirius måste överprestera samtidigt som andra lag underpresterar för att slå sig in på övre halvan. IFK Norrköping, Häcken och IFK Göteborg verkar alla ha studsat tillbaka och kampen om platserna där är tuff minst sagt. Jag har Sirius som tia. I mina ögon där man bör hamna.

Engelmark har kommit in för att göra Sirius långsiktigt bättre. Långsiktighet handlar om mer än ett halvår eller ens en säsong. För Sirius är det ingen katastrof att sluta nia, tia eller elva i år enligt mig. Det är godkänt. Övre halvan är bra. Men. En bottenstrid efter den här vintern är absolut inte acceptabelt – och då kommer det att blåsa i Uppsala. Rejält.