Allsvensk fotboll 1973 pÄ RÄsunda. Siriusspelaren Per Hansson, i vit tröja t h, tittar pÄ nÀr lagkompisen Björn "Lill-Garvis" Carlsson vinner en nickduell mot AIK.
I en studie gjord av Karolinska Institutet konstateras det att det finns ett samband mellan fotbollsspelare pÄ elitnivÄ och en ökad risk för demenssjukdomar senare i livet. Studien omfattade 6 000 spelare och referensen var 56 000 mÀn.
Per Hansson började spela fotboll pÄ 50-talet och blev en av Sirius bÀsta spelare genom tiderna.
Under sin karriĂ€r spelade han pĂ„ i princip alla positioner utom mĂ„lvaktens. Efter den aktiva karriĂ€ren har han varit trĂ€nare i bland annat Sirius och damlandslaget. Man kan med fog pĂ„stĂ„ att Hansson gjort â och gör â allt i inom fotboll. NĂ€r han började spela fotboll var bollarna gjorda av lĂ€derbitar som remmades ihop â "lĂ€derputar" som han sjĂ€lv sĂ€ger.
I Karolinska Institutets studie antas det att huvudspelet Àr en av orsakerna till den ökade risken för demens. SjÀlva bollen nÀmns ocksÄ.
â Det var helt andra bollar nĂ€r jag var ung. De var tyngre och sög Ă„t sig vatten och ökade i vikt. NĂ€r man hade nickat en blöt boll sĂ„ satt spĂ„ren kvar i pannan efter remningen. Man sĂ„g ut som Frankensteins monster, sĂ€ger Perra Hansson och skrattar.
Redan under andra hÀlften av 60-talet förÀndrades bollarna till det bÀttre.
â De blev plastbehandlade och sög inte Ă„t sig vatten som tidigare. Personligen gillar jag den hĂ€r bollen mer, den var skönare och bĂ€ttre att spela med, sĂ€ger Perra Hansson och lyfter upp bollen frĂ„n 1969 och jĂ€mför med dagens boll.
â KĂ€nn pĂ„ den hĂ€r bollen, sĂ€ger Hansson och kastar ivĂ€g en av Sirius trĂ€ningsbollar. Det Ă€r en helt annan boll, mycket lĂ€ttare. Det finns egentligen tre typer av bollar: de Ă€ldsta "lĂ€derputarna", sedan de plastbehandlade och sĂ„ de som anvĂ€nds nu, som nĂ€stan Ă€r för lĂ€tta.
Detta om sjĂ€lva bollarna, som man kan konstatera har förĂ€ndrats radikalt under 70â80 Ă„r.
Sambandet mellan demenssjukdomar senare i livet och fotbollarna â eller nickandet/huvudspelet â Ă€r nĂ„got som Per Hansson till viss del kan förstĂ„. Han minns ju hur det var en gĂ„ng, allt det dĂ€r med "remningen i pannan" och Frankensteins monster. Han vĂ€lkomnar de studier som görs men han manar ocksĂ„ till försiktighet.
â Det finns tvĂ„ sidor av det hĂ€r myntet. Att skapa kunskap Ă€r bra, dĂ„ Ă€r det lĂ€ttare att vara förberedd och att jobba förebyggande, det Ă€r det ena. Det andra Ă€r risken för att skapa hysteri hos folk, att tjejer och killar blir rĂ€dda för att spela fotboll. Det fĂ„r inte bli skrĂ€mselpropaganda, sĂ€ger Hansson och betonar den samhĂ€llsnytta som idrotten â fotbollen i det hĂ€r fallet â gör varje dag, varje vecka och varje Ă„r.
Fotbolls-VM i USA 2003 och assisterande förbundskaptenen Per Hansson ger order till spelarna. T v förbundskapten Marika Domanski Lyfors.
â Rörelse Ă€r oerhört viktigt och dĂ€r spelar idrotten en jĂ€ttestor roll. Vad skulle hĂ€nda om alla ungdomar aldrig skulle röra pĂ„ sig? Redan idag Ă€r det mĂ„nga som sitter alldeles för stilla. Motion och fysisk aktivitet överlag motverkar en rad sjukdomar.
Per Hansson tror inte att nickandet i sig (hos dagens spelare) Àr det största problemet, det Àr kollisionerna.
â Med de gamla bollarna kanske det var sĂ„, men med dagens... Jag tror att kollisionerna, som ofta sker i huvudspelet, Ă€r en större risk. Jag tror att det Ă€r farligt att isolera det till att det bara Ă€r nickandet som Ă€r orsaken. Det handlar om en helhetsbedömning och det gĂ€ller att jobba med reglerna, sĂ€ger den förre SiriustrĂ€naren och ger ett exempel, som samtidigt Ă€r en rejĂ€l kĂ€nga:
â Jag begriper inte att bicykletas (cykelspark) med sparkar i huvudhöjd Ă€r tillĂ„tet i straffomrĂ„det dĂ€r det Ă€r mĂ„nga spelare runtomkring. Det betraktas som snyggt, precis som en tunnel ute pĂ„ planen som alltid hyllas, men vad blir effekten?
Att skalla ihop eller att fÄ en armbÄge i tinningen Àr nÄgot som Per Hansson Äterkommer till flera gÄnger.
â Att nicka handlar inte bara om teknik, det Ă€r handlar om tajmning. Det spelar ingen roll om jag spelar i korpen och har tajmning i en nickduell nĂ€r motstĂ„ndaren inte har det. Jag har mött mĂ„nga spelare pĂ„ elitnivĂ„ som har varit uppe med armbĂ„garna i huvudhöjd och de smĂ€llarna tror jag Ă€r farligare Ă€n sjĂ€lva nickandet. SĂ„dant mĂ„ste beivras och dĂ„ handlar det Ă„ter om regelverket och hur det efterlevs.
Uppsalas Julia Ragnarsson i nickduell med DjurgÄrdens Alice Bergström.
Just nÀr det gÀller tajmningen i huvudspelet sÀger Hansson att damfotbollen ligger lÄngt efter herrfotbollen.
â Herrfotbollen har jobbat med nicktajmning under lĂ„ng tid och dĂ€r Ă€r damfotbollen sĂ„ eftersatt att det kan bli livsfarligt beroende pĂ„ hur man bedömer situationerna. HĂ€r finns det mycket att jobba med.
Per Hansson har aldrig, varken nu eller under sin aktiva karriĂ€r, oroats â eller ens funderat över â eventuella konsekvenser av sitt fotbollsspelande och följaktligen inte heller över huvudspelets risker. Men att backar kan vara mer utsatta Ă€n forwards, det tror han.
â Som försvarsspelare nickar man hela tiden, men det finns förstĂ„s undantag. Ralf Edström levde mycket pĂ„ sitt huvudspel, men hur mĂ„nga gĂ„nger nickade Roland Sandberg, eller Hasse Nilsson, i relation till sin position pĂ„ planen?
Per Hansson pÄ Studenternas med "tre generationer" fotbollar.
Har du sjÀlv drabbats av hjÀrnskakning pÄ grund av fotbollen?
â TvĂ„ gĂ„nger, men det var inte nĂ„got man reflekterade sĂ„ mycket över pĂ„ den tiden. Första gĂ„ngen var nĂ€r vi spelade spontanspel pĂ„ FĂ„lhagen och jag nickade ihop med en kille. DĂ„ blev jag dimmig, men Ă„kte aldrig till sjukhuset. Andra gĂ„ngen var lĂ„ngt senare nĂ€r jag blev knockad av en mĂ„lvakt nĂ€r jag spelade i VSK.
Per Hansson avvisar förstĂ„s tanken pĂ„ att helt plocka bort huvudspelet frĂ„n fotbollen, men vad finns det mer att göra för att eliminera riskerna â om det nu finns nĂ„gra risker med dagens bollar, det vet vi först om kanske 40 Ă„r â Ă€n att se över regelverket (och faktiskt följa det) och att jobba med tajmning och medvetenhet? HjĂ€lmar?
â Jaa... Kanske det. HjĂ€lmar Ă€r stötdĂ€mpande Ă€ven om vi ser hur det gĂ„r i ishockeyn ibland.
Per Hansson har blivit en liten bit över 70 Är och frÄgan Àr om han kÀnner rÀdsla för att drabbas av demens pÄ grund av fotbollen?
â Jag har aldrig haft den tanken. Jag Ă€r inte den som yvas och kan fundera över sĂ„dant. Man mĂ„ste leva i nuet, annars Ă€r risken att man blir sönderstressad, men jag tycker att det Ă€r jĂ€ttepositivt att det forskas om det hĂ€r men att man ska vara försiktig med tvĂ€rsĂ€kra uttalanden.
Per Hansson har opererat bÄda knÀna, bÄda höfterna och ryggen och han har artros, men sÀger inte att det beror pÄ fotbollen.
â MĂ„nga har sagt till mig att det Ă€r fotbollen som Ă€r orsaken, men min lĂ€kare Ă€r sĂ€ker pĂ„ att det inte Ă€r sĂ„. Det handlar mer om Ă€rftlighet, konstaterar Siriusikonen.