Det finns egentligen två sidor av det här mästerskapet som är värda att belysa: den sportsliga framgången och den sjuka mediala hypen kring både laget och mästerskapet.
Jag tänkte börja med det senare. På senare år har vi blivit vana vid att svenska ungdomslandslags turneringar uppmärksammas stort i riksmedia. Det började med att SVT tog över junior-VM i ishockey och satsade stort på det samtidigt som laget skörade framgång. U21-landslaget i fotboll dansade en sommar (2009) och föll sedan i glömska då man inte lyckades kvalificera sig till de två kommande mästerskapen. Efter vändningen mot Frankrike i kvalet så tycker jag att rapporteringen kring landslaget tagit sjuka proportioner.
Att Sverige spelar final i ett ungdomsmästerskap är naturligtvis väldigt stort, men jag kan tycka att det har slagits upp för stort. Det finns två anledningar till att det blir en sådan här hype. Den första är sportslig framgång där både U21 och juniorkronorna levererat. Sverige är inte så bortskämt med framgångar på fotbollsfronten och det är klart att man tar det man får liksom. Den andra anledningen är att ungdomslandslaget bjuder mer på sig själva. När det är stängda dörrar och standardsvar i ”de riktiga landslagen” så bjuder spelare som John Guidetti med flera på sig själva. Förbundet har inte tagit spelarna i öronen än och det märks. Skillnaden mot ”DDR-mentaliteten” i A-landslagen är som natt och dag. Och folk älskar det.
Okej om det skulle stanna där, men journalisterna på plats har bildat en egen hejarklack. Aftonbladets Erik Niva sjunger högt om John Guidetti på video och TV4:s Patrik Ekwall, som förövrigt sågade juniorkronornas framgångar tidigare i vintras, kramas med spelarna efter matcherna. De har tappat det och ger ingen trovärdighet kring bevakningen.
Det går dock inte att blunda för de sportsliga framgångarna och att bli imponerad. Sverige har gjort det riktigt bra där framför allt laget gång på gång bevisat att de inte kan räknas bort. Jag ser Sverige som underdog i kvällens final, men som sagt, allt kan hända. Framför allt har det här laget visat att det finns en framtid inom svensk fotboll även efter Zlatan Ibrahimovic. Men, och det är ett stort men, steget från U21 till A-landslaget är stort. Titta bara på hur många (få) som tagit sig in som ordinarie i A-landslaget från årgång 2009. U21 ska fostra spelare till A-landslaget, om det sedan går bra i mästerskap är kul för stunden, men behöver inte betyda något i ett längre perspektiv.