– Det är jobbigt att spela i den här värmen, men vi hade två hinkar med vatten med oss och så hade vi vattenflaskor i kylväskor, säger Elna, som spelar i det blåa laget från Storvretas flickor 10 som mötte Fyris.
Det fanns ingen skugga över Vretaskolans konstgräsplaner i Storvreta.
Några hade paraplyer med sig för att få lite svalka, om man nu kan kalla det för svalka när temperaturen är 30 grader i skuggan.
Elna och hennes kompisar i Storvreta F10 mötte Fyris, och det blev en sevärd match för publiken. Elna hade lyckan att få göra mål och kunde springa tillbaka mot mittlinjen tillsammans med sina lagkompisar för att jubla.
På bilden här intill kan ni se hur glad hon blev. Just där och då glömdes säkert den enorma hettan och törsten.
I Storvretas lag – och i de andra lagen i UNT-cupen – är alla små hjältar.
– Jag har spelat fotboll i ... hur länge är det nu? Fyra eller fem år tror jag, säger Elna, som har en kusin i Söderköping i Östergötland. Han är två år äldre – och han är anledningen till att favoritlaget heter Chelsea.
– Det är Henning (kusinen) som hejar på Chelsea och då blev det så att jag gör det också.
UNT-cupen inleddes med spel på två ställen i Storvreta, vid Vretaskolan och på Skogsvallen, samt i Ärentuna och Bälinge.
UNT valde att bevaka matcherna på Vretaplanerna, som nästan bara spelades på konstgräs. Det var flick- och pojklag där spelarna var från tio år upp till elva och under den tid som tidningen var där och tittade på matcher så var det bra och välspelat – och många mål fick vi se.