Här andas det lugn och ro. Här doftar det från förr. Här finns det en själ.
Det vore ofint att säga att tiden har stått stilla över Ringvallen, för så är det inte. Men känslan … Den är som att se en renoverad Volvo Amazon från 1966.
Eller för den delen som Studenternas gamla sittplatsläktare. Den som luktade så gott.
För 106 år sedan (Ullfors IK bildades fem år tidigare, 1908) tyckte greve Wachtmeister på bruket att det skulle anläggas en fotbollsplan. En hästhage. Så fick det bli.
Där hästhagen en gång låg, och där det spelades fotboll på 1910-talet, ligger Ringvallen än idag.
Ullfors IK är ingen storhet i uppländsk fotboll. Seniorlagen har huserat långt ner i seriesystemet och står i skuggan av Tierps IF, Söderfors Goif och till och med grannen Månkarbo IF.
– Har vi spelat i femman någon gång? Ja, jag tror det. Det måste vara det bästa på herrsidan. Men på damsidan, där har vi haft spelare som Linda Blom, säger Catharina Deremar, som dock känner sig tvungen att konstatera att ”Bloms moderklubb nog är Månkarbo IF.”
Deremar var ordförande i Ullfors IK under mer än tio år med början 2001.
Hennes pappa var en legendarisk ledare: Birger Lindell.
Få människor inom den norduppländska idrotten vigde sitt liv åt sin klubb som Lindell. 1951 blev han sekreterare i Ullfors IK. Under 20 var han ordförande och lämnade uppdraget år 2000.
Det var Birger Lindell, då ordförande, som tillsammans med sekreteraren Bengt Larsson skrev en numera historisk motion till Upplands Fotbollförbunds årsmöte. Den undertecknades i januari 1970 – och rubriken var ”Motion angående damfotboll.”
Ullfors IK tyckte att det var hög tid att starta seriespel för damer.
Det fanns 12 damlag i det uppländska distriktet som redan spelade fotboll i serieform, men den var arrangerad av UNT och inte av fotbollsförbundet.
Den här motionen blev startskottet för den organiserade damfotbollen i Uppland.
– Det hade säkert blivit seriespel utan Ullfors IK:s motion, men den drev väl på utvecklingen, säger Birger Lindells dotter, Catharina Deremar.
Nästan exakt 30 år efter motionen blev Deremar ordförande i Ullfors IK – och bland det första hon fick ta ställning till var just damfotbollens vara eller icke vara i föreningen.
– När jag blev vald fick jag besök av några personer som ville lägga ner damfotbollen. Ett av argumenten var att vi skulle spara 50 000 kronor, berättar Deremar, som lyssnade, begrundade och sedan konstaterade att något sådant beslut kunde hon inte ställa sig bakom.
– Skulle jag som klubbens första kvinnliga ordförande lägga ner damfotbollen? Jag frågade om vi inte har några spelare eller någon tränare.
Och nej, någon tränare fanns det inte varpå Deremar bestämde att ”då får vi väl söka rätt på en lämplig person.”
Det blev Hasse Andersson, en Ullforsare med själ och hjärta i klubben.
Numera spelar Ullfors i division V, som visserligen är den lägsta serien på damsidan, men det är inte någon jakt på framgångar som driver den här klubben. Det är glädjen och deltagandet. Här finns det inga höga målsättningar om spel i trean eller tvåan.
– Vi är en klubb som tar hand om spelarna och om individerna. Här blir man sedd som människa och vi tar ansvar. Spelarna kommer härifrån med något undantag. Visst, vi vill förstås vinna matcherna som vi spelar, men vi har inga högre resultatmål, säger Mia Birkehorn, som är ordförande i Ullfors IK sedan några år tillbaka.
Herrlaget spelar också långt ner i seriesystemet och det är lika där, inga högtflygande planer om att avancera i divisionerna och ta upp kampen med Tierps IF och Strömsbergs IF.
Ullfors IK kommer även i fortsättningen att vara den där genuina föreningen som ligger mellan Tierp och Månkarbo.
Fotbollsplanen med intilliggande byggnader började rustas 1941 och 1943 var allt klart och det var då som man antog namnet Ringvallen. På invigningsdagen kom det 1 200 personer.
En liten grusväg leder fram till idrottsplatsen. Redan på några hundra meters håll syns fotbollsplanerna och strax därefter skymtar dansbanan med den lilla scenen där Gösta ”Snoddas” Nordgren sjöng Flottarkärlek sommaren 1952 inför 2 200 personer, som är publikrekord med råge.
Men danser och uppträdanden är svunna tider.
– Danserna var en gång ett av klubbens ben, men sedan 2007 har vi inte haft några sådana kvällar. Det slutade med att parkeringen var full av ungdomar, många onyktra, men få betalande inne på Ringvallen. Det blev inte ekonomiskt lönsamt och jag var livrädd att något skulle hända där ute på parkeringen, säger Catharina Deremar.
Midsommarfirandet är dock en tradition, men då handlar det om familjefest på dagtid.
Den största händelsen under året torde vara Valloncupen, fotbollsturneringen som arrangeras under andra halvan av juni varje år.
– Det är nog det roligaste på hela året och en bra intäktskälla för oss, säger Erik Jansson, vars farmors pappa var en av de stora ledarna i klubben och som nämns första gången i historieböckerna 1923 och som var Ullfors IK:s revisor så sent som 1979.
Till sist: När UNT gjorde ett reportage om Gräsö/Norrskedika IF fick Lars-Åke Jansson, som varit med i Gräsö IF i 55 år, frågan vilken match som var hetast under hans aktiva tid – förutom mötena med Östhammars SK – och svaret var odiskutabelt: Ullfors. ”Det var alltid grinigt när vi mötte dem, som mot alla brukslag, som Karlholm.”
Lars-Åke Janssons berättelse om Ullfors gav upphov till det längsta och varmaste skrattet under den tid som UNT hälsade på hos Ullfors IK på Ringvallen.