På torsdag står det den första mars i min kalender och i samma veva som vi dribblar in oss i en ny månad konstaterar jag att det är den sista av fotbollens försäsong.
Den första april tar vi plats på Tele2 Arena och ser Hammarby–Sirius kicka i gång folkfesten som vi kallar allsvenskan.
En månad? Hur sjutton ska Sirius hinna få ihop detta, tänker ni.
Ja, du.
Resultaten på försäsongen (0–4 hemma mot Gif Sundsvall, 1–1 hemma mot Brommapojkarna, 1–1 hemma mot Öster, 1–2 borta mot Varberg) behöver förstås inte betyda ett skvatt för hur det kommer att se ut i allsvenskan, men spelet darrar betänkligt när skador och sjukdomar regerar.
Situationen att sakna spelare är inte obekant för Sirius, men då stommen till stor del ny blir situationen ändå en annan i år.
Stommen i laget under den allsvenska debutsäsongen hade fått möjligheten att spelas ihop i toppen av superettan under några säsonger, och nyförvärv gled lugnt in och lyfte Sirius den sista biten.
Många av årets tänkta nyckelspelare tillhör den skara som värvades till klubben under sommarfönstret.
Truppen vimlar av intressanta spelarnamn som Shkrodran Maholli, laddad efter ett halvår i Sirius som slutade med sex mål på femton matcher, före detta Manchester City-talangen Zackarias Faour som på sitt enda framträdande i allsvenskan i fjol också blev målskytt, eller som den förre AIK-spelaren Sam Lundholm som är på gång igen efter en misslyckad sejour i Holland.
Lägg till Stefano Veccia och Moses Ogbu och ni förstår att Sirius har alla möjligheter att ställa till besvär för vilket försvar som helst i allsvenskan.
Samtidigt som potentialen i Sirius offensiv ser stark ut, finns det frågetecken för spelet på mitten och nedåt på egen planhalva.
Christer Gustafsson gör jobbet och Sirius hoppas ha startelva-material i nye Abdul Razak, men det går inte att komma ifrån att Sirius inte kommer att få något gratis den här säsongen.
Mittfältsstrategen Niklas Busch Thor är borta, artisten Kingsley Sarfo försvann redan förra sommaren, Alexander Nilsson startade 20 matcher i allsvenskan i fjol men är inte längre kvar, rutinerade trotjänaren Kim Skoglund var inte längre önskvärd och på det kom korsbandsskadan på Elias Andersson, som många gånger var vassast i blåsvart när det gick som allra tyngst i höstas.
Ett just nu instabilt mittfält stöttas av ett just nu instabilt försvar där Oscar Pehrsson, Daniel Jarl och Johan Eiswohld står på listan över icke disponibla spelare. Här har Karl Larson och Jesper Arvidsson en jätteroll att sy in nya Tim Björkström och Axel Björnström i en backlinje.
Klart är att talang finns i massor, men om Sirius ska lyckas etablera sig i allsvenskan handlar det om att återfå en trygghet. Så, om Sirius någon gång ska börja ta av Sarfopengarna är det här någonstans det gäller.
Jag säger bara: Robert Åhman Persson.
Den hårt arbetande mittfältaren spelade tre säsonger för Örebro SK innan han i fjol värvades av portugisiska Belenenses. I sommar går det kontraktet ut och här har Sirius en drömvärvning deluxe på lut. Ett lagkaptensämne för vilket lag som helst, ett trygghetsämne.
Det kanske till och med finns en möjlighet att lösa honom från frysboxen i Belenenses före sommaren?
Kim Bergstrands Sirius vet ännu inte hur det känns att tillhöra bottenskiktet av en serie och även om det inte behöver vara något man ska oroa sig för i år, är det inte fel att komma mentalt förberedd. Försäsongen avslöjar att det finns en risk att det kommer vara stappligt och styltigt ett tag. Jag är rätt övertygad om att Sirius kommer att få kämpa rejält i år för att tillhöra den allsvenska mittens rike.
I samma veva som vi minns Sirius magiska tabellrad under vårdelen av allsvenskan 2017 (april–juli gav raden 8–6–3), glömmer vi inte heller torkan under hösten (augusti–november: 3–1–9).
Om vi spekulerar och gissar blir jag inte förvånad om Sirius tabellrad lyder 3–1–8 när allsvenskan tar VM-uppehåll i och med hemmamatchen mot Djurgården den 27 maj.
Gif Sundsvall, Trelleborg och Örebro SK på hemmagräs, absolut.
Elfsborg och Kalmar FF på bortaplan, kanske det.
Hammarby, AIK, Östersund, Djurgården? Inte som det känns just nu.
Kanske kan mars månad förändra bilden av Sirius anno 2018? Kanske kan en vind vändas av en högoktanig insats mot IFK Göteborg på söndag? Kanske vänder det först med Robert Åhman Persson?
En månads försäsong kvar ...