AIK gjorde matchens första mål, men första halvlek tillhörde Sirius. Plötsligt var det som om bitarna föll på plats.
De spelare som tidigare tvekat vågade, de spelare som valt alibipassningar tordes slå de svårare, men nödvändiga bollarna. Och Moses Ogbu bjöd på finesser och hade dessutom killerinstinkten påslagen.
Ett totalt oväntat och elegant maskerat nickpass ställde Christer Gustafsson solo i ett kanonläge och Siriusmittfältarens träff var också kanon, rätt upp i nättaket.
Ett ledningsmål kom redan tolv minuter senare kom genom spelaren med nummer 90 på ryggen. Moses Ogbu var fantastiskt bra och band upp spelare och trebackslinjen med Eiswohld, Pehrsson och Björkström var ett lyckodrag som dessutom gav Björnström och Sirelius drömroller som kantspringare.
Det såg länge ut som när Sirius i fjol gick in i sin allsvenska comebacksäsong med den där sprudlande optimismen sedan laget hade haft möjligheten att spelas ihop i toppen av superettan under några säsonger.
Men.
Under stora delar av våren 2017 spelade Sirius över sin förmåga och samma tendens kokades nu ned till en halvlek. Festen mot AIK kom av sig helt, och firandet ställdes in. Nicolas Stefanelli blev den stora partydödaren på Studenternas.
Av den där sprudlande offensiven som många hoppats på efter första halvlek blev det inte mycket efter paus. Sirius tappade geisten, Moses Ogbu tappade orken och i stället var det oroligt bakåt gång på gång när AIK tryckte tillbaka hemmalaget.
Nicolas Stefanelli kom in i paus för AIK och klev fram direkt. Hans 2–2 var för ett sådant mål som slentrianmässigt borde kallas för förlösande. Den här gången var klyschan heltäckande. För plötsligt släppte all förlamning för Stefanelli och för AIK.
När matchens lirare Anton Salétros lyfte fram till Nabil Bahoui var vändningen total på Studenternas. Karim Fegrouch räddade först och Eiswohld räddade sen, men på returen var Stefanelli hetast.
En överraskande seger mot AIK hade gett Sirius framtidstro och en räddad poäng i en tung andra halvlek hade gett dem arbetsro. Nu fick de inte ett skvatt och känslan är att ”den där våren 2017” är som en förbannelse som kastar en allmänhetens skugga över allt Sirius gör just nu.
Då förlorade Sirius bara 3 av 17 matcher före juli månad och bjöd på en magisk tabellrad (8–6–3) som gav tätkänning i den allsvenska tabellen. Nu parkerar blåsvart på nedflyttningsplats i allsvenskan efter att redan noterat fyra förluster på sex matcher. Höstmörkret kom tidigt i år, men jag är inte förvånad.
Försäsongen avslöjade att det fanns en risk att det skulle vara stappligt och styltigt ett tag och när jag spekulerade och gissade inför säsongen var jag inte förvånad om Sirius tabellrad skulle lyda 3–1–8 när allsvenskan tar VM-uppehåll i och med hemmamatchen mot Djurgården den 27 maj.
Första fyrtiofem mot AIK lovade mer än det höll och känslan var att Sirius spelade över sin förmåga – som under "den där våren".