Det går givetvis inte att blunda för att Sirius fotbollsherrar i år gjorde sin bästa säsong placeringsmässigt på över 40 år – och blott var ett ynka mål från att spela i allsvenskan 2016.
Eller så kan se det som att något av de två insläppta målen i 2–2-kvalmatchen hemma på Studan mot Falkenberg inte borde ha gått in. Men summa summarum så räckte inte Sirius till.
Den här gången.
Det där med oavgjort var annars lite grann av lagets melodi. Sammanlagt blev det 13 stycken av den varan i serien, vilket inget annat lag från allsvenskan till division I var i närheten av. Ofta handlade det om sena insläppta mål – som med facit i hand gjorde att det aldrig blev någon allsvensk direktplats.
Orsakerna till krysshysterin kan man givetvis diskutera. Mentala brister, oskicklighet, dåligt närkampsspel? Ja, man kan nog hitta det mesta om man är på det humöret.
Något som annars gladde hemmapubliken var att Sirius – till skillnad från i fjol – var ett av de starkaste lagen i superettan på Studenternas. Inte enda förlust blev det på hemmaplan under det gångna året, vilket var unikt tillsammans med Dalkurd (division I norra) och seriekollegan Östersund i svensk herrfotboll för de tre högsta divisionerna 2015.
Men överlag var det SPELET som blev Sirius signum i år med alla passningskombinationer och positionsbyten under match, som i superettan kanske bara överglänstes av Östersund (i bland). Tränarna Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöfs svensk-tyska variant av possession har verkligen visat sig framgångsrikt – och det ska bli spännande att se var det kan bära av 2016 även om laget har drabbats av ett par tunga spelartapp (Andreas Andersson, Moses Ogbu och Stefan Silva). Ett intressant nyförvärv är djupledslöparen Alexander Nilsson (från Assyriska) som jag tror kommer att tillföra ytterligare en dimension.
Tittar vi till division II norra Svealand så var det ett svagt lokalt år där både Upsala IF (gjorde det bra på våren) och Strömsberg (föll i kvalet mot Franke) åkte ur, medan Gusk reste sig under hösten efter en svag vår. I nykomlingen UIF:s fall visade sig truppen vara för tunn och för Strömsberg var bristen på ett fungerande anfallsspel akilleshälen.
På damsidan så gjorde Sirius inför säsongen lite oväntat klart med en ny tränare i form av akademikern Olof Unogård, som närmast kom från GIH-uppsatser och Djurgårdens juniorlag. Det talades om en treårsplan där en plats i allsvenskan var slutmålet.
Inledningsvis såg det också riktigt lovande ut för Sirius som etablerade sig i toppen av serien, men under hösten gick det allt sämre där 1–5-förlusten borta mot bottenlaget Bollstanäs får ses som ett slags lågvattenmärke.
Efter säsongen verkade det först som att Unogård skulle få fortsätta som tränare 2016 (båda parterna hade möjlighet att bryta kontraktet), men så blev det inte där samarbetssvårigheter och interna stridigheter om fördelning av träningstider med mera blev för påfrestande, även om spelartruppen tog Olof Unogårds parti.
Efter säsongen lämnade också de två av de mest framträdande spelarna i form av Tempest-Marie Norlin och Caroline Lundberg laget för allsvenska klubbar. Framtiden ser därmed inte särskilt ljus ut och treårsplanen om allsvenskan är nog inte allt för realistisk längre.
I division I norra Sveland var Gusks damer det stora utropstecknet, som länge var med i kampen om en kvalplats till elitettan men inte räckte ända fram i konkurrensen med Sundsvall (som bytt från Norrlandsserien för att enklare kunna gå upp). Då tränaren Max Andersson kommer att få behålla stora delar av laget nästa säsong – och även har förstärkt med bland annat förre Sirius- och AIK-spelaren Maja Andersson så talar mycket för att Gusk är med i toppen även 2016. För Tierp, som varit med i kampen om seriesegern ett par säsonger tidigare, blev det en tung säsong i mittens rike och för nykomlingen Vaksala (som tappat i stort sett hela laget) blev det som väntat respass direkt.