Mina fem frågor på förhand inför Sirius hemmamöte med formstarka Häcken rörde förutsättningarna, matchstarten, avgörandet, Sirius defensiv och offensiv. Efter 3–4 (1–2) på Studenternas lyder min tidiga analys om ...
... inför matchen-känslan:
Sirius kom från en måsteseger mot Gif Sundsvall (1–0) och de tre poängen kommer att värdefulla i slutändan. För om den här, den tredje raka säsongen i allsvenskan för Sirius, ska bli en fjärde måste ett lag som Gif Sundsvall besegras på hemmaplan. Ett lag som Häcken? Här är förutsättningarna andra.
I mitt allsvenska tips inför säsongen skrev jag: "Jag älskar verkligen lagets offensiv med spelare som Paulinho, Nasiru Mohammed, Ahmed Yasin och Alexander Jeremejeff. Målsnittet lär landa på tre gjorda mål per match. Minst".
Så hade det förstås inte blivit och inför söndagens tionde omgång hade Sirius noterats för elva mål medan Häcken gjort tolv. Skillnaden: Häcken hade släppt in fem och Sirius femton.
... första halvlek (1–2):
Ett misstag (0–1), en straff (1–1) och en hörna (1–2). Tre mål föll i första halvlek. Och det var Häcken som stod för det främsta. Sirius kändes inte riktigt vaket på gästernas alla löpningar och en miss i kommunikationen mellan John Alvbåge och Elias Andersson ledde till att Alexander Jeremejeff fick öppet läge i straffområdet för 0–1 i baken (tänkte nästan skriva häcken här ...) i minut åtta. Alvbåge drog ut en inspark mitt i planen och Elias Andersson saknade ögon i nacken när Häcken tryckte på. ”Var det min pass det var fel på? Vad skulle jag ha gjort annorlunda”, hördes Alvbåge ropa ut till tränarbänken.
Spelmässigt stod sig Sirius lika starkt som Häcken i första halvlek och chanser skapades mot Häckens försvar där Juhani Ojala kom att spela en huvudroll. Ojala sparkade undan benet på Jonas Lindberg (Sam Lundholm drog dit straffen säkert) och samme Ojala revanscherade sig och nickade in 1–2 på hörna.
... andra halvlek (2–2):
Om Sirius fick med sig energi från den första halvlekens sista kvart, tryckte Häcken undan all form av hemmaglädje direkt. Och fort gick det. 1–3 kom i minut 49: Alexander Jeremejeff sköt, bollen studsade hit och dit innan den dök upp framför Paulinhos fötter och i straffområdet gör brassen sällan ett misstag. Det drog ur proppen helt. Bara tre minuter senare (minut 52) fick Mervan Celik fri gata och satte bollen högt bakom Alvbåge. Och Häcken skapade mer än så. Ridå? Så gott som, men inte riktigt. Philip Haglund nickade in sitt tredje mål för säsongen i minut 66, samma minut som Rydström och Jelecak bytte ut hela sitt innermittfält (Busch Thor och Elias Andersson ut, Razak och Gustafsson in) och den sekvensen tände Sirius som fick äga mer och mer boll när gästerna började tänka på hemresan till Hisingen. Sam Lundholm drog in 3–4 på straff sedan Juhani Ojala (igen!) tagit bollen med handen och dragit på sig sitt andra gula kort. Om vi ska vara ärliga nu; Jakten på kvittering blev ingen vild sådan och målen blev mest kosmetiska för matchprotokollet.
... Sirius defensiv:
John Alvbåge fick en drömstart och höll nollan mot Gif Sundsvall i sin allsvenska debut för Sirius, och samarbetet med framför allt Kebba Ceesay gav en stabil känsla och spelade in när Sirius pallade för pressen och tog den nödvändiga trepoängaren i onsdags. Då: Frustrationen tog aldrig sitt krampaktiga grepp. Nu: Oj, oj, oj. För att göra en parafras av Astrid Lindgren: Opp och ner, ner och opp, Sirius försvar tillhör inte allsvenskans topp.
De 3 047 personerna på Studenternas fick se ett hemmalag med undermåligt, bedrövligt försvarsspel med felpassningar, ben som inte sprang när Häckens sprang vilket gav osäkerhet i största allmänhet. Det spelar liksom roll hur bra Sirius sedan spelar om de släpper in fyra mål. Kebba Ceesay var inte alls det trygghetsämne han ska vara. Trebackslinjen har fått ta emot en del stryk under säsongen och flertalet hemmamatcher har gett kritikerna som gärna kritiserar, vatten på sin kvarn.
Läs mer om Sirius hemmamatch mot Häcken under kvällen på unt.se/sport