Det såg länge ut som det gjorde i matcherna i juli och augusti förra sommaren. Full fart framåt direkt från Göteborgs sida, nervigt, stressigt och allmänt rörigt blåsvart spel.
Men en "Sirius vs Göteborg"-match är ju inte något utan en blåsvart vändning mot ett blåvitt lag. Philip Haglund trasslade in 1–1 på Haglund-manér i minut 25 (skrevs som ett självmål i statistiken) och i minut 26 hamnade Mohammed Saeids missriktade skott rätt framför fötterna på Jonas Lindberg som drog in 2–1 med sitt första allsvenska mål för Sirius.
Den stora och helt avgörande skillnaden: Det blev inget slutet gott, allting gott för Sirius. Inga nya mirakelmål. Inga tre poäng. Inga alls till slut.
Och känslan att skapa positiva vibbar efter en tyngre period försämrades radikalt för ett blåögt manskap som agerar som ett lag som riskerar att åka ur eller tvingas kvala.
Sommaren 2018 vände Sirius underläge med 0–2 till seger med 3–2 mot IFK Göteborg – två gånger om inom loppet av tre veckor. Nu var det Göteborgs tur att skratta sist och de gjorde det genom att göra tre mål i andra halvlek.
Patrik Karlsson Lagemyr spred skräck bakom Sirius backlinje som stod på tok för högt när Sirius hamnade lågt. Måns Saebbö drog in 2–2 på Karlsson Lagemyrs retur och Karlsson Lagemyr själv utnyttjade den lucka som uppstod bakom Kebba Ceesay till 2–3.
På tilläggstid satte Benjamin Nygren 2–4 och plötsligt har Sirius släppt in flest mål av alla lag i allsvenskan, plötsligt är de fyra inledande matcherna av serien avlägsna som en fin men tillfällig ljusglimt.
Det klämmer många stenar i Mirza Jelecaks skor just nu. Den allra tydligaste: Försvann all defensiv trygghet med Robert Åhman Persson? Effekten var total när han värvades "hem" från Portugal förra sommaren och effekten är lika synlig nu när Sirius saknar sin ledargestalt ute på planen.
”Viktigaste för oss att gå tillbaka till grunderna nu. Vi gör två mål mot Elfsborg och två mål mot Göteborg och det ska räcka för att vinna matcherna mot dem”, sade Mirza Jelecak på presskonferensen efter matchen.
Så kan det vara. Siriustränarens stridsrop till spelarna att ”visa energi” slog inte rot ute på konstgräset. Eller så var det just så enkelt att Sirius fotboll inte är bättre just nu?
Ingen kan ju riktigt veta efter att upplevt den här säsongsinledningen av den historiska tredje allsvenska fotbollssäsongen i Uppsala:
Efter bortapremiären mot Kalmar FF (2–0-seger), den historiska första matchen på nya Studenternas mot AFC (3–2-seger) och de två godkända insatserna i förlustmatcherna mot AIK (2–1) och Malmö FF (1–0) fick vi se ett sömnpiller i Falkenberg (0–0) och en svängdörrarnas 2–4-historia hemma mot Elfsborg.
IFK Göteborg på hemmaplan såg ut att bli precis den där scenförändringen Sirius önskade. I stället blev det ännu en match fylld av mörker och motgångar. Det var tafatt framåt, taffligt bakåt.