Det rÀckte med att se bilderna av Hagbergs smÀrta för att det skulle göra ont. Mitt under Finnkampens hundrameterslopp gick vÀnster lÄrs baksida. Men inte nog med det. I fallet trasades höger knÀ sönder. KnÀskÄlssenan (patella-senan) gick av och underbenet pekade onaturligt ut frÄnkroppen.
Det var för tre mÄnader sedan och dÀr och dÄ visste han inte huruvida det skulle bli en fortsatt friidrottssatsning. Att kunna ha en normal vardag var det första mÄlet.
Senan som lossnat syddes fast. SmÄ snören fÀstes ovanför och under knÀskÄlen, som det borrades hÄl i. Detta för att avlasta. Senan Àr nu pÄ plats som den ska och inom kort ska snörerna borta för att Hagberg ska kunna gÄ vidare med sin rehabilitering. Efter operationen har det sakta men sÀkert börjat ljusna.
â Just nu Ă€r jag i ett lĂ€ge dĂ€r jag inte behöver nĂ„gon rullstol eller kryckor. Jag har trĂ€nat pĂ„ rĂ€tt sĂ„ mycket, jag trĂ€nar pĂ„ det jag kan. Vader, vĂ€nsterbenet en del, mage och rygg. PĂ„ höger ben ligger fokus pĂ„ att fĂ„ upp rörligheten, berĂ€ttar han.
â Jag har Ă€ndĂ„ varit skadad tidigare och fĂ„r ta det steg för steg. Det som kan vara positivt med en sĂ„n hĂ€r skada Ă€r att man mĂ€rker en tydlig skillnad frĂ„n en dag till en annan. Annars kunde det gĂ„ mĂ„nader i trĂ€ningen. Nu fĂ„r jag ett kvitto varje vecka, sĂ€ger Hagberg.
Givetvis har det varit fysiskt tufft att vara sÄ pass skadad, men Àven den mentala biten har varit jobbig. Detta trots bra stöd frÄn flickvÀn, familj och vÀnner.
â Ja, sjĂ€lvklart en vĂ€ldig pĂ„frestning. Jag var i otroligt bra form och sĂ„g framför mig att springa mitt bĂ€sta lopp i karriĂ€ren. Och dĂ„ gĂ„ till att bli lyft i sĂ€ngar och sitta i rullstol Ă€r som att gĂ„ frĂ„n en hög topp till en lĂ„g dal.
Rullstolen har han alltsÄ lÀmnat. Kryckorna likasÄ. Under tiden som sÀngliggande har han ÀndÄ kunnat hitta positiva saker. Som att han haft mer tid att lÀgga pÄ sitt företag. Nyligen lanserades hans nya hemsida dÀr han erbjuder förelÀsningar och foto och video-tjÀnster.
Men rehab-trÀningen krÀver nu sin tid den med.
â Jag kör baksiderehab tre gĂ„nger i veckan. Vattenpass fyra gĂ„nger i veckan. Specifik rehab för knĂ€et sju gĂ„nger i veckan. Och ungefĂ€r varannan dag Ă€r det trĂ€ning av resten av kroppen.
â Ju mer tid som gĂ„r pekar det mot att jag kan ta mig tillbaks. Det handlar om mycket tĂ„lamod och ta det steg för steg. Men det kĂ€nns bra nu. Jag Ă€r mer och mer positiv för varje vecka och det ska bli roligt att stĂ„ pĂ„ tĂ€vlingsbanan igen.
NÀr tror du att du kan stÄ pÄ tÀvlingsbanan igen?
â Det kommer dröja lite lĂ€ngre till att jag springer 100 meter. Det kommer jag inte att hinna till 2020 tyvĂ€rr, men de lĂ€ngre distanserna. Jag hoppas kunna göra en fyrahundring under 2020. Det skulle vara vĂ€ldigt vĂ€ldigt kul att kunna göra det i Uppsala pĂ„ hemma-SM. Om inte det funkar fĂ„r jag hitta en annan gren. Jag kanske frĂ„gar Vanessa (Kamga) om nĂ„gra tips i diskus (skratt).
MÄlbilden finns dÀr. Nu ska jobbet göras ocksÄ. Men Erik Hagberg Àr pÄ gÄng. Igen.