– Samtidigt som jag nådde den högsta nivån som jag någonsin varit på så gick det dåligt med skador och även tungt utanför friidrotten, säger Erik Hagberg när han sammanfattar det nyss avslutade året.
Efter att i februari ha vunnit Nordenkampen hade han lite problem med ett lår inför inomhus-EM i Prag i mars, men kunde där ändå ta sig till semifinal på 60 meter. Några veckor senare skadade han foten och den höll honom borta fram till sommmaren. Han missade U23-EM i estländska Tallinn och när säsongsdebuten på 100 meter äntligen skulle bli var det åter dags för låret att sätta stopp. Han bestämde sig för att ställa in hela utomhussäsongen.
Trots ytterligare fotproblem under slutet av året är han nu så gott som helt skadefri och stegringen i träningen sker nu försiktigare än tidigare. Under söndagen gav han sig av till Doha, Qatar, tillsammans med andra svenska toppsprinters som Johan Wissman, Stefan Tärnhuvud och Tom Kling Baptiste.
– Dels för värmen och dels för att få riktigt bra träningsmöjligheter. De har till exempel bra utrustning för att mäta tekniska bitar, säger han inför avresan.
– Och jag får sparra mot jämnsnabba och det är en otroligt viktig del i träningen.
Dessutom blir det ett skönt avbrott från pendlandet till inomhushallar i Stockholm och Norrtälje.
Trots motgångarna var 2015 lärorikt, berättar UIF-sprintern.
– Jag känner mig nu mentalt mycket starkare än jag någonsin varit. Jag har kämpat mig igenom det och är väldigt motiverad att jobba vidare. Det blir spännande tävlingar i år.
Det stora målet säger han är utomhus-EM i holländska Amsterdam i juli. Kvalgränsen dit är satt till 10,38. Hagbergs personliga rekord ligger på 10,42.
– Det är ett resultat som jag räknar med att nå. Jag är riktigt hungrig på att radera ut mitt distriktsrekord, säger han och fortsätter:
– På EM planerar jag att springa riktigt snabbt och ta mig vidare flera rundor. Det finns även en chans till OS (i stafett i första hand), men den är mindre.
Om det blir någon inomhussäsong eller ej håller han än så länge öppet. Allt hänger på kroppen och formen. SM avgörs i februari.
– Blir jag redo så springar jag det, men kroppen får bestämma. Men jag springer redan nu bättre tekniskt än jag gjort tidigare. En grej som jag kört mycket är alternativ träning. Jag har sprungit i vatten och har varit till Falun och där sprungit i en upphängd sele, i samma som Susanna Kallur gör.