Armand Duplantis stjärnstatus går utan tvivel att jämföra med samtliga namn här ovan.
När över 400 sportjournalister från 107 länder fick rösta fram världens bästa idrottare under 2023 hamnade Mondo på andra plats i männens kategori. Endast slagen av tennisspelaren Novak Djokovic, men en placering före Lionel Messi – av många ansedd som den bästa fotbollsspelaren genom alla tider.
Då hade han ännu inte tagit sitt andra raka OS-guld och slagit världsrekord för nionde (!) gången infor 80 000 åskådare i Paris.
När jag var ett litet barn fick jag höra att Sergej Bubkas världsrekord var oslagbart. Jo, tjena, får man konstatera idag.
Vad skiljer då Armand "Mondo" Duplantis från övriga idrottare jag nämnde tidigare?
Tja, jag skulle tippa på att många skulle gnugga sig i ögonen både en och två gånger om Leo Messi, Simone Biles eller Usain Bolt skulle ta en tur på gågatan i centrala Uppsala för att sedan köpa en glass och slå sig ned i, säg, Stadsparken.
Mondo däremot testar semlor på Centralkonditoriet, äter på Dylans grill (när tillfälle ges), går till naprapaten i stan och tränar och tävlar (Mondo Classic) på IFU arena. Ofta tävlar han i lag-SM i friidrott – för svartvita Upsala IF.
Efter den osannolika insatsen i OS där han gick från världsstjärna till megastjärna (ja, det stämmer att Michelle Obama delade ett klipp med Mondo på sociala medier) över en natt har han hyllats världen över. Men inte i Uppsala. I alla fall inte om man bortser från infartsskylt vid E4 och en silhuett som klistrats fast med lim på IFU:s fasad.
Ja jag vet att det är öppet mål att påstå det här men: visst är han värd lite mer?
När vi på UNT kontaktat kommunen och frågat om varför Mondo inte firas har vi fått ett vagt svar som landar någonstans i gränslandet mellan "allt ska vara rättvist, alltid" och "vi kanske ändå skulle ha ordnat något..." och samtidigt har oppositionen (M, KD) sett sin chans att plocka politiska poäng genom att strössla motioner i fullmäktige.
Samtidigt pekar den kollektiva handlingsförlamningen omedvetet på elefanten i rummet när det kommer till Armand Duplantis förmåga att representera Sverige och Upsala IF ur ett kulturellt perspektiv. Ibland känns det nästan som vi fått honom gratis.
Å ena sidan: om inte de amerikanska uttagningarna varit så dysfunktionella som de är hade Mondo kanske (förmodligen?) tävlat för USA. I början av sin proffskarriär kunde han inte ge en intervju på svenska. Han blev värvad till Upsala IF genom en rad ageranden som möjligen rörde sig i gråzonen. Då var han 16 år och redan supertalang. Kopplingarna till Uppsala finns, men de är inte starka som blodsband. Mamma Helena tävlade förvisso för UIF i mångkamp en gång i tiden. Mondos familj på mammas sida har sina rötter i Avesta.
Å andra sidan: Mondo är svensk. Hälften av hans släktingar är födda och uppväxta i Sverige. Det syns att han älskar att tävla för Sverige. Han verkar också prioritera att tävla för UIF (deltagit i alla lag-SM han haft möjlighet att vara med på). Han har lärt sig svenska rekordsnabbt och gör numer alla intervjuer på svenska. Han tar sig tid för fans och journalister, även lokalmedia som UNT. Han gör intervjuer bakfull i tv. Han gör sitt bästa för att bli en del av det svenska folkhemmet.
Så i vilken kulturell sfär rör sig egentligen Armand Duplantis? Kan han bli folkkär som Borg, Stenmark, Pärsson och Zlatan?
För mig är svaret ja. Jag tror att de flesta i Sverige har hoppat på Mondo-tåget nu.
Utom i Uppsala.