I backspegeln Den 17 november 1985 gjorde Lars Arnesson sin sista match som svensk förbundskapten för herrlandslaget i fotboll. Seger mot Malta med 2–1 i en betydelselös VM-kvalmatch.

Mindre än ett år senare, 4 oktober 1986, avslöjade UNT att Arnesson, eller Laban som nästan alla kallade honom, skulle bli tränare för Vesta i division III, som då var Uppsalas bästa fotbollsklubb.

Det var förstås sensationellt för de flesta, att mannen som nyligen slutat som förbundskapten skulle träna Vesta, men för de invigda, den innersta kretsen i Uppsalaklubben, var det inte särskilt överraskande.

Artikelbild

| UNT måndag den 9 december 1986. Reportern Thomas Andersson och fotografen Pelle Johansson har träffat "Laban" Arnesson och Sören Carlsson.

Arnesson jobbade på Svenska Fotbollförbundet i Solna, och i korridorerna under läktarna på Råsunda, där kansliet låg, stötte han ofta på en kollega från Uppsala: Sören Carlsson.

– Vi jobbade nära varann och har haft mycket kul tillsammans, så visst, det var kontakterna med Sören som gjorde att jag hamnade i Vesta. Men fråga inte så mycket om den tiden, säger "Laban" Arnesson med ett skratt.

Han minns nämligen inga detaljer från sitt engagemang i Vesta.

– Nu när jag blir påmind om det så har jag en svag aning, säger han.

Den korta tiden i Vesta är i ärlighetens namn en parentes – säkert en stor sådan – i Arnessons långa (han är född 1936) fotbollskarriär som spelare, tränare och ledare. Men för lilla Vesta var det en stor sak. Som om Vaksala (till exempel) idag skulle avslöja sin nya tränare: Erik Hamrén.

Sören Carlsson var vid den här tiden, under första hälften av 80-talet, känd som en välutbildad fotbollstränare.

Han var också anställd på Upplands Fotbollförbund.

Som tränare ledde han Vesta till serieseger i division IV 1983 efter 1–0 mot Film på Björkparken. Målskytt: Peter "Pekka" Lundewall.

Samtidigt hette Sveriges förbundskapten Lars Arnesson. Detta under en tid när svensk landslagsfotboll började hämta sig efter ett misslyckat VM 1978 och ett par väldigt magra år.

Sören Carlsson började arbeta på förbundskansliet i Solna, praktiskt taget vägg-i-vägg med "Laban" Arnesson. De två lärde känna varann bra.

– Vi pratade alltid fotboll, säger Carlsson.

På hösten 1985 var Sverige på väg mot VM-slutspel i Mexiko.

"Laban" Arnesson var ifrågasatt av många journalister, men faktum var att just 1985 var ett succéår för landslaget – om det inte hade varit för en enda match: Tjeckoslovakien på bortaplan i oktober.

Dan Corneliusson dunkade in 0–1 från nära håll. Ett typiskt mål för honom och en drömstart för Sverige efter sex minuter. Vägen till VM-slutspelet låg utstakad, en snitslad bana.

Men tjeckerna vände och vann med 2–1.

Nu var det ingen större fara på taket eftersom Västtyskland, som aldrig kan förlora en VM-kvalmatch på hemmaplan, skulle avfärda Sveriges konkurrent Portugal. Men så blev det inte. Portugiserna vann med 1–0. Sveriges och "Laban" Arnessons chanser att nå VM försvann på ett par timmar.

Bara några veckor efter tårarna i Prag (minns Robert Prytz på tv-bilderna) så spelades den sista landslagsmatchen med "Laban" – den betydelselösa matchen mot Malta.

Arnesson var tillbaka på kansliet i Solna. Olle Nordin hade tagit över.

Det var nu som Sören Carlsson började fundera: Skulle inte "Laban" kunna bidra med något i Vesta? Själv hade Carlsson slutat som tränare och nu var Kent Lindvall huvudtränare i Vesta.

Och så, i november 1986, presenterades "Laban" av Vesta.

– Genom att engagera "Laban" investerar vi i framtiden. Jag är helt säker på att han kommer att tillföra vår fotboll ytterligare en dimension, sade Sören Gozzi, som då var ordförande i Vestas fotbollssektion.

Nu har det gått nästan precis 32 år och Sören Gozzi berättar i dag hur stort det var, att Vesta genom Sören Carlsson lyckades engagera Sveriges förre förbundskapten.

Men någon dyr historia var det inte enligt Gozzi.

– Jag har inget minne av det var speciellt dyrt, säger han.

"Laban" Arnesson hade haft kontakter med uppländsk fotboll tidigare, men i ett helt annat ärande.

– "Laban" var i Uppsala och presenterade för bland annat politikerna hur den så kallade Labanhallen (Diöshallen) skulle kunna se ut. Det hade byggts ett antal stora hallar som blev väldigt dyra och därför lanserades en mindre hall som kallades för Labanhallen, säger Sören Carlsson.

"Laban" berättade hur viktigt det är att kunna träna fotboll även på vintern på ett bra underlag – alltså inomhus ...

– Då undrade någon politiker varför man ska spela fotboll på vintern, för då löptränar väl alla fotbollsspelare. "Laban" fick ju "krupp" när han hörde sådant, det var det värsta han visste, säger Sören Carlsson.

Enligt Carlsson var "Labans" devis att man "måste ha insikt för att ha en åsikt."

Arnesson minns inte detaljerna från mötet med några av Uppsala politiker i början av 80-talet, men han skrattar lätt när UNT berättar Sören Carlssons minnesbilder från mötet, särskilt det där om att "fotbollsspelare, de tränar väl bara löpning på vintern."

– Jag hade en annan sak som jag också tryckte hårt på, och det var att "all träning ska ske med boll."

Detta var säkert något som "Laban" tog med sig till Vesta när han gjorde sina första träningar med laget vintern 1986/87.

Enligt Sören Gozzi skulle Arnesson fungera som en mentor till bland andra huvudtränaren Kent Lindvall. Den förre förbundskaptenen, som coachat spelare som Glenn Hysén och Glenn Strömberg, fick lära sig nya namn. Där fanns Leif Ragnarsson och Thomas Folkesson, Peter Palm och Gillis Andersson.

"Laban" fanns med på många av träningarna och satt med på bänken under ganska många matcher i division III, där Vesta mötte bland annat Vargarna med Åke Andersson som tränare och Enköpings IS med Dan Sundblad.

Men för Kent Lindvall var det inte alltid en dans på rosor. Att ha en ledare som "Laban" Arnesson vid sin sida, som mentor, när man själv är ansvarig för laget, var säkert lärorikt, men också tärande på många sätt

– Som tränare levde jag efter mina intentioner och idéer. Jag trodde förstås på mina känslor. Nu kom det in en person som skulle fungera som någon typ av mentor, men min spontanitet ... ja, vad ska jag säga – jag tappade lite av den, säger Kent Lindvall, som var en tränarprofil i uppländsk fotboll under åtskilliga säsonger.

Numera bor Lindvall större delen av året i Thailand, men han följer det som händer i Uppsala och Uppland noggrant, bland annat via UNT. Exempelvis har han full koll på hur det går för Sirius i allsvenskan.

Han minns tiden i Vesta tillsammans med "Laban" Arnesson. Han minns en del detaljer och tar en match som exempel:

– "Laban" tyckte att vi skulle byta ut en av spelarna, men jag hade inte de känslorna. Jag tappade min spontanitet på något sätt.

Men någon schism var det inte mellan "Laban" och Lindvall. Tvärtom.

– Vi hade en jättebra relation och "Laban" var tydlig med att det var jag som var huvudtränare, säger Kent Lindvall.

"Laban" rekommenderade faktiskt storklubben Östers IF att anlita den relativt okände tränaren från Uppsala.

– Jag hade kontakt med Öster, men samtidigt hade jag sökt ett arbete som projektansvarig för Sollentunamässan, ett jobb jag trodde att jag inte skulle få, men som jag fick, säger Lindvall, som sedan avslutade sin karriär som fotbollstränare efter ett år i BKV Norrtälje.

För Vesta gick det rent sportsligt lite "mittemellan" under året med "Laban" Arnesson. Många matcher var oerhört bra, andra var bottennapp.

Vesta blev sjua i tabellen, sju poäng före Ulriksdal som ramlade ur, men långt från toppen med Råsunda och Skiljebo.

För "Laban" blev det bara en säsong i Vesta, som verkligen försökte ta upp kampen med Sirius (man var bäst i Uppsala under den här perioden). Men Vesta hade inte den uppbackningen som behövdes, varken ekonomiskt eller publikt.

Rivaliteten mellan de "tre stora" i Uppsala, Sirius, Vesta och Upsala IF, var stor förr i tiden. Var man UIF:are eller Vestait så ogillade man Sirius och tvärtom. Det var ett Hammarby, AIK och Djurgården i miniatyr. Men i Uppsala var det oftast Sirius som var "herre på täppan."

Idag spelar Vesta en blygsam roll i Uppsalas fotboll. Andra klubbar har tagit över och Vesta är oerhört långt ifrån att ens vara nummer två i stan. Inte ens med en före detta förbundskapten förmådde Vesta att lyfta.

Under sina fem år som Sveriges förbundskapten fick "Laban" Arnesson ta emot en hel del kritik. Med facit i hand kan man konstatera att kritiken ibland var orättvis. Mellan 1983 och 1985 spelade Sverige många minnesvärda (och bra) matcher. Det som saknades under "Labans" tid var pricken över i.

Missat VM-slutspel 1982 och 1986 och inget EM 1984.