1973 var Sirius tillbaka i fotbollsallsvenskan efter tre säsonger i division II, som var Sveriges näst högsta serie. På våren var det premiär mot AIK på Råsunda i Solna. Hemmalaget var favorit. Nästan alla lag var favorittippade mot Sirius.
Men just den här dagen, den 17 april, blev det en skräll. Sirius vann med 1–0 efter mål av Henrik Östlin, en norrbottning med en härlig bollteknik. Östlin spelade 18 matcher (av 26) för Sirius i allsvenskan 1973, men det är premiären mot AIK som man minns mest.
I Brunnhages fotbollsbok skrev dåvarande radiomedarbetaren Tommy Engstrand om allsvenskan – omgång för omgång. Engstrand konstaterade – som alla andra – att Siriussegern mot AIK var sensationell, men han hade en annan vinkel också:
Henrik Östlin fick en liten revansch på "Åby" Ericson (förbundskapten) som fyra år tidigare, när han var ledare i IFK Norrköping, sade att "Östlin aldrig kunde bli en allsvensk spelare ..."
I sanningens namn ska sägas att Henrik Östlin aldrig blev någon stor allsvensk spelare, men spela i allsvenskan, det kunde han. Och dessutom bli matchvinnare.
Den som var signifikativt för Sirius i matchen mot AIK – och i många andra matcher den här allsvenska säsongen – var det starka försvarsspelet.
Spelande Siriustränaren Torsten Furukrantz var själv en av topparna i försvaret, och Sirius släppte in två mål på de fem första matcherna. Men några ras, som 0–6 mot Örebro och Norrköping och 0–5 mot Djurgården, gjorde att snittet för insläppta mål per match ändå blev relativt högt, 1,84.
På Råsunda den där aprildagen 1973 så bidrog en annan spelare i allra högsta till segern: målvakten och skåningen Rolf Marinus. Han var så bra under säsongen att det höjdes röster om spel landslaget.
Men det blev ingen landskamp för Marinus. Konkurrensen på målvaktssidan i "Åby" Ericsons landslag var övermäktig. Där fanns – i tur och ordning – Ronnie Hellström, Hammarby, Sven-Gunnar Larsson, Örebro, och Göran Hagberg, Öster.
Men Marinus lagkompis i Sirius, backen Roland Grip, var oftast gjuten i blågult.