På bilden från 1985 vinkar en 17-årig Herlitz till fotografen Mats Gerentz. Det är dags att åka till Budapest för landslagsuppdrag.
Ett år senare har hon slutat – helt ...
–Jag tyckte att jag hade gjort allt, det kändes som om det där var färdigt för min del, säger Eva Herlitz när jag pratar med henne 28 år senare, under hösten 2014.
Anders Gustafsson, som var tränare och ledare i UIF på den tiden, minns förstås Herlitz mycket väl och nämner direkt tiden 54,91 under vårt samtal. 54,91 är Herlitz personbästa på 400 meter.
Jag jobbade på UNT även under den här tiden och minns Herlitz korta 400-meterskarriär, men jag kommer inte ihåg varför hon slutade som 18-åring. Kan det verkligen vara motivationsproblem?
– Jag minns att jag tänkte: Vad ska jag göra nu? Jag var klar med löpningen, säger hon.
Men det var en sak som skyndade på beslutat ett lägga av redan 1986/87.
–Jag var på junior-EM i DDR och det var lite avskräckande ...
Herlitz syftar på de osannolika resultaten av löpare från bland annat DDR, Sovjet och Tjeckoslovakien. I dag vet vi varför många av löparna från östblocket var så bra. Det ena avslöjandet efter det andra har kommit. Dopningen var utbredd – milt sagt.
Någon ånger att hon slutade så tidigt har Eva Herlitz aldrig känt. Hur långt hade hon kunnat nå? Ann-Louise Skoglund var etta även på 400 meter slätt vid den här tiden, så det kanske hade varit ett lämpligt mål?
–Jag tänkte aldrig så, och nej, jag har inte ångrat att jag slutade, säger Herlitz med ett litet skratt.
Hennes kontakt med idrotten går numera via en friidrottande brorsson.