På hösten 1965 blev hårdsatsande Sirius snuvat på seriesegern i division III-fotbollen av Gimo IF. Under våren kommande säsong skulle Gimo göra debut i division II, som var Sveriges näst högsta division på den tiden. Men något spel hemma på Idrottsgården blev det inte. Den nya gräsmattan var inte klar.
I stället spelade Gimo sina första hemmamatcher i Uppsala.
Men så den 15 maj 1966 var gräsmattan klar och det skulle bli hemmapremiär i den fjärde omgången mot Avesta.
1 345 personer betalade entré vid Idrottsgården som fick se Gimo spela 1–1 efter mål av Tommy Johansson. Efteråt var besvikelsen stor i Gimo. Avesta låg sist i tabellen efter tre omgångar utan någon poäng och nykomlingen Gimo hade inlett med fyra poäng av åtta möjliga.
I UNT:s referat från matchen kan man läsa att Gimos "anfallskvintett inte var lika arbetsvillig som tidigare." Mycket av detta ansågs bero på att Tommy Johansson oftast blev bortglömd på sin högerkant.
Hur som helst så var Gimos upptakt på serien mycket bra.
Motståndarna var inte vilka lag som helst, det var bland annat Hammarby, Sandviken, Eskilstuna och Gefle. Hammarby vann serien och även kvalet och gick upp till allsvenskan. I en av kvalmatcherna hade Hammarby 25 092 åskådare.
Spelande Gimotränaren Bengt Ragnarsson hade många lovande spelare i sitt lag, inte minst Tommy Johansson, som efter sin aktiva karriär blev framgångsrik tränare i just Gimo IF.
Men trots framgångarna under vårens spel lyckades inte Gimo rädda kontraktet och bytte plats med Sirius som på hösten 1966 säkrade seriesegern i division III.
Gi mos lag på den här tiden bestod av: Bo Åkerman (målvakt), Ulf Holmqvist, Seved Johansson, Tommy Johansson, Bengt Ragnarsson, Peter Johansson, Kenneth Olofsson, Ove Edberg, Sören Jansson, Leif Widén, Gustav Eriksson, Börje Wallin, Kjell Eriksson, Lennart Storm, Roine Söderqvist (målvakt), Göran Present, Lars Alm, Folke Nilsson (målvakt), Sven-Erik Karlsson och Uno Johansson.