Gränbyhallen – provisoriet som förblev.
Gränbyhallen ekar tom. Ett samtal görs för att kontrollera att rätt hall är nådd. Ett huvud sticker ut genom en dörr längst ner i en korridor.
– Du har kommit helt rätt! Vi kommer snart, svarar Nicklas Danielsson.
Tre personer kommer gåendes – Tommi Söderqvist, Tony Mårtensson och Nicklas Danielsson. Materialförvaltare, sportchef och biträdande sportchef.
De reagerar på att Uppsala vunnit pris som Sveriges främsta idrottskommun.
– Här sliter vi som hundar och så får de den här utmärkelsen – det känns som ett hån, säger Tommi Söderqvist.
Danielsson fyller i:
– Vad har man kollat på? Vilka är kriterierna? Studenternas i all ära – men allting annat då? Helt ärligt, jag blir fan bedrövad. Vi som förening vill kunna skapa en bra miljö här, för barnen, ungdomarna och för samhället. Men det går ju inte med de förutsättningarna vi har nu.
En rundtur tar sin början.
På sidan av isen lyfts spruckna gummimattor upp i ett avbytarbås. Grumlig is exponeras och i den ligger snus som frusit i tid.
– Motståndarna tror att vi jävlas med dem, men så här ser det ut tills det blir varmare ute, säger Tommi Söderqvist.
Från fisk till fågel. Nicklas Danielsson pekar upp mot taket som påminner om skitig snö blandad med urin. Mörka märken från puckar som rikoschetterat blandas med gul isolering som syns på grund av fallna takplattor.
– Det där tror vi är svartmögel, säger Danielsson, och pekar mot ett fläckigt område av taket.
Nästa stopp är VIP-rummet – det är varmt och går att abonnera.
– Här kan de som har tillgång värma sig och det serveras mat och dryck, säger Tommi Söderqvist.
I anslutning till rummet ligger ett kök utan fläkt.
– Så vi kan i princip bara koka korv och brygga kaffe här inne. Något annat har vi inte tillstånd till, så maten i VIP-rummet beställer vi hit genom catering, säger Söderqvist.
Väderprognosen påverkar Gränbyhallen. I kiosken fylls hinkar med vatten under regniga dagar. Regnet hittar även in ovanför isen.
– Det är i det vattnet vi kokar korven, säger Danielsson.
Trion skrattar och vi rör oss vidare.
Utanför hallens enda varma rum, som inte är ämnat för alla, blir kylan plötsligt påtaglig – om än behaglig – tempen ligger runt nollan ute idag.
Almtuna IS är en av föreningarna som håller till i hallen.
Omklädningsrummen varierar i storlek och fräschör. Vilka som byter om i dessa är även det av varierande karaktär.
– Vaktmästarna slänger ut nycklarna på golvet och sedan är det först till kvarn som gäller, säger Nicklas Danielsson.
Så ser det ut för de flesta verksamheterna i hallen som vill ha istid och byta om innan den.
Almtunas A-lag har dock sitt egna utrymme. Det genomsyras av hockeylagets röda färger och luktar som om vi klivit ner i en väska fylld med gamla hockeyskydd. Men trots behovet av bikarbonat och vädring har nivån på faciliteterna stigit jämfört med det som beskådats under rundturen.
På frågan om hur de rådande förhållanden påverkar den sportsliga verksamheten svarar Danielsson:
– Det påverkar på det sättet att vi får svårt att bedriva en ordentlig verksamhet, främst för våra ungdomslag men även för föreningen i stort.
Han utvecklar:
– Det saknas ytor för att bedriva verksamhet, både inne och ute – vi har inget gym, inga skottramper och omklädningsrummen är för få och för små. Miljöerna vi har främjar inte föreningens utveckling på någon nivå.
Gränbyhallen kom till på 70-talet och var tänkt som något provisoriskt – men blev till något permanent.
– Sedan dess har man väl "sminkat grisen" med tidens gång så att säga och gjort vissa förändringar – men hallen förfaller ju.
Mellan A- och B-hallen byggs det nytt för konståkarna – men enligt ryktena ska inga omklädningsrum byggas.
– Jag antar att det är på grund av ekonomiska skäl men det finns behov av nya omklädningsrum redan idag. Så vad kommer hända över tid? De ogenomtänkta besluten utgör problem för alla verksamheter som håller till här, säger Nicklas Danielsson.
En del av taket – kan det vara svartmögel?
Jämförelser görs med andra anläggningar runt om i Sverige. De kommer fram till att förutsättningarna för att växa och utvecklas som förening på egen hand inte finns för närvarande. Att de befinner sig i en ond cirkel.
Hur skulle du rangordna Gränbyhallen i jämförelse med andra hallar där du varit?
– Den är överlägset sämst. En helt egen kategori, säger Nicklas Danielsson.
Han blir tyst en stund.
– Man vet inte om man ska skratta eller gråta.