28-årige Linard Parli är uppvuxen i den lilla byn Malix i närheten av Chur i östra delen av Schweiz. Den sex år yngre Juris Gribusts härstammar från Lielvärde i mellersta Lettland. Förutom att båda har landslagserfarenhet är den gemensamma nämnaren att de lockats till Uppsala och Sirius för att de vill ta nästa kliv i sina karriärer. Spel i världens bästa innebandyliga, superligan, var vad som hägrade.
– Jag valde Sverige för att spela innebandy på den högsta nivån. Här får du göra det på en daglig basis. Det är högt tempo i varje match. Lagen är mer taktiskt avancerade än i Schweiz. Här är det mer defensivt och taktiskt, i Schweiz är det mer ”tuta och köra”, säger Parli.
Girbusts som närmast kommer från Riga-klubben RTU/Inspecta är inne på samma linje:
– Det är stor skillnad när det gäller farten och taktiken. Och träningarna är mycket bättre. Det tar lite tid att komma in i det, säger Gribusts.
Sirius inser att värvningarna kommer behöva ha tid på sig för att acklimatisera sig för spel i superligan och förväntar sig inga stordåd från start.
– Omställningen till SSL är tuff. Säkert större än de själva tror. Vi får ge dem tid, säger Siriustränaren David Ahlmark.
Även om Parli erkänner att det varit en omställning att ha lämnat Grasshoppers för Sirius så har mycket i den nya miljön varit som han förväntade sig.
– Jag har pratat med en del spelare jag känner från Sverige och jag visste i stora drag vad jag hade att förvänta mig, säger Parli som säger sig gilla den enligt honom avslappnade atmosfären i relativt lilla Uppsala. Om tempot på planen är mycket högre i Sverige så är han van vid ett högre tempo vid sidan av densamma i betydligt större Zürich.
Båda är forwards och säger sig vilja hjälpa till med målskyttet. Men det stora målet är att hjälpa Sirius nå ytterligare ett slutspel.
Sirius har gått från att ha varit ett helsvenskt lag till att nu höra fler språk i omklädningsrummen. Och de utländska inslagens intåg har gjort att tränare Ahlmark ställts inför lite nya utmaningar.
– Jag håller genomgångarna på svenska sedan tar jag en del på engelska. Jag vet inte om jag har hittat rätt än, men det är spännande. Och de kommer lära sig svenska, säger Ahlmark.
En detalj som inte heller kanske är det lättaste, men Gribusts ser det inte som något bekymmer.
– Finskan är mycket svårare, säger han.
Men främst vill han och Parli att spelet på planen ska tala.