Hon har spelat i distriktslaget i innebandy och kallar sig innebandynörd men hon har också representerat Gotlandslaget i fotboll och vunnit junior-SM-guld i varpa. I sin ungdom provade hon på hockey och pingis och handboll – för att nämna en del. Lägg därtill att hon så sent som i augusti tog SM-silver i den trendiga sporten spikeball.
Johanna Wahlby verkar kunna – och intressera sig för – det mesta inom sportens värld.
Och engagemanget och glöden finns även vid sidan av planen.
– Jag har haft en barndomsdröm sen jag var liten att få kunna påverka. När jag var liten och spelade handboll fanns inget flicklag. Det var samma med hockeyn. Jag fick spela med killarna. Det är begränsade förutsättningar som tjej och vi måste kraftsamla för att det ska finnas tjejlag i alla idrotter, berättar hon under intervjun med UNT som äger rum i IFU Arenas restaurang.
– När jag väl flyttade hit tänkte jag att jag har nu tid och det kanske är läge att engagera mig i de här frågorna som jag pratat om. Och Sirius har haft ett tydligt jämställdhetsarbete som lockade mig. Jag fick då kontakt med dåvarande ordföranden Peter (Tornberg).
Redan under första våren i Uppsala hoppade hon in som ledare i Sirius innebandyskola. Hon ville lära sig mer om uppstartsverksamheten.
På den vägen är det.
Hon kom till Uppsala för kärlekens skull efter att ha träffat sambon David. Hon flyttade då närmast från Stockholm men lämnade Gotland redan som 18-åring. Av alla sporterna hon genom åren gett sig på var det innebandyn hon valde att behålla när hon kom till fastlandet.
Det är bara knappt fyra år sedan hon kom hit men hon har hunnit med mycket på kort tid. Snabbt fann hon sig en backplats i FBC Uppsala som hon fortfarande spelar för i division II.
– Jag bodde ändå i närheten och ville ha någon klubb som tränade centralt i Uppsala. Jag testade och fastande direkt. Jag spelar i division II för att det är kul, säger 30-åringa Johanna Wahlby.
Hon inte bara styr och ställer i styrelserummet utan även på planen.
– Jag är kapten och gillar att ha överblick över spelet så jag kan styra och peppa.
Hörs du mycket på planen?
– Mest.
Det dröjde inte länge efter den där första kontakten med Sirius tills hon hade röstats in i styrelsen. Och där har hon "avancerat" fort. Efter ett år som ledamot var hon förra året vice ordförande och i juli valdes hon till ordinarie ordförande. Hon leder en kvinnodominerad styrelse. Fifty-fifty är ledstjärnan.
– Det är en fråga vi försöker driva i huvudklubben också, säger hon.
Jämställdhet ligger alltså högt upp på Johanna Wahlbys egna rätt sprängfyllda dagordning.
– Dels det. Och att få in jämlikhet. Till exempel att vi kan få igång en verksamhet för funktionsvariationer som vi inte har i dag. Det är min nästa dröm och målsättning; att bli tränare för ett lag med funktionsvariationer. När det finns mer tid över.
Men mer än så är på gång:
– I oktober startar vi seniorpuls för personer från 60 år och uppåt.
– Superkul. Och jag tänker steget vidare. Här har vi en målgrupp och hur kan vi skapa delaktighet. De skulle kunna hjälpa till på innebandyskolan, på kansliet, runt matcherna och i kioskerna. Vi skulle kunna få in en pensionär i styrelsen. Det känns viktigt. Olika målgrupper, det är en viktig fråga för mig.
De viktiga frågorna är många och drivet är stort. Hon pratar under samtalet nästan lika engagerat om alla saker som kommer upp.
Ett kvinnligt nätverk för klubbens egna kvinnliga tränare och ledare är redan igång. Johanna Wahlby funderar också på hur det ska bli fler kvinnliga elittränare.
– Var är alla kvinnliga elittränare? Jag önskar mer samverkan mellan föreningar i Uppsala, förbundet, RF (Riksidrottsförbundet) och Sisu. Alla vill se fler kvinnliga tränare och ledare men hur ska vi jobba för att det ska bli så? Det är nåt som vi vill jobba långsiktigt med. Jag brinner jättemycket för den frågan men det är svårt för oss som ensam förening.
För att genomföra det man vill krävs många gånger pengar. Få föreningar har välfyllda kassakistor, speciellt efter den tid som varit. Sirius är inget undantag.
– Ekonomi är alltid ett stort fokus i en förening, inte minst efter en pandemi. Det är tufft att ha två elitlag, både elitförberedande och breddverksamhet. Vi krigar på. Vi har en anställd (klubbchefen Kim Knudsen). Kanslistens jobb är mycket på mig men vi hjälps åt i styrelsen. Det är svårt att vara en ideell förening i dag. Vi tappat många sponsorer under pandemin. Sponsormarknaden har varit svår och det är så många elitföreningar (i Uppsala) så konkurrensen är stor. Och det är tufft att få publiken tillbaka.
Civilt är hon utbildad miljövetare och har jobbat många år inom livsmedelsbranschen. I Uppsala hittade hon ett jobb – som egentligen inte fanns. Hon hittade det på Uppsala stadsmission.
– Jag var på studiebesök där och insåg: här vill jag jobba. Jag kontaktade dem och de skulle precis gå ut med en rekrytering. Mitt drömjobb!
Nu är hon föreståndare för verksamheten Matcentralen.
– Det är så fantastiskt att få jobba med något som jag vill engagera mig med ideellt. Det finns en stor utvecklingspotential. Matsvinn är så i pipen. Vi hämtar mellan fyra och fem ton mat i veckan, vi samarbetar med 26 matvarubutiker. Vi hämtar, sorterar, går igenom, och paketerar till matkassar. Vi delar ut 300 matkassar i veckan till familjer som lever i ekonomisk utsatthet. Det är högt tryck på verksamheten och vi får säga nej till många. Det är en större efterfrågan än vi kan ta emot.
Hon njuter av att jobba med något som känns meningsfullt och att kunna göra skillnad där det behövs som mest.
Sirius innebandy har 700 medlemmar och innehåller både bredd och elit. Den blåsvarta klubben är en av få föreningar med superligalag både på herr- och damsidan, men är det en fråga som inte riktigt får "igång" Johanna Wahlby är det just att prata om representationslagen. Klubbens elitverksamhet är den del av Sirius innebandy som ordföranden har minst att göra med. Den får gärna andra personer i föreningen sköta.
– Elitidrott i alla ära men jag brinner mer för ungdomsinnebandyn, säger hon.
Men de olika områdena går ofta i varandra eller hand i hand.
– Vi vill vara en förening som vill fostra egna spelare. Därav är det viktigt med en stor breddverksamhet, en elitförberedande juniorverksamhet och en elitverksamhet.