Robin Nilsberth med Albin Sjögren på ryggen efter att VM-guldet bärgats i Helsingfors. Det var då Nilsberth retade upp många finländare genom att i en tv-intervju säga: "Jag är så jävla trött på Finland, man är less på allt. Jag vill bara lämna det här landet och aldrig komma tillbaka igen".
Den röda tröjan är utbytt mot en blå. Men framför allt har Robin Nilsberth bytt land och miljö. Kort efter uttåget mot Falun i slutspelet flyttade 33-åringen till Europas mitt.
– Vi försöker njuta av det här landet så mycket som möjligt. Vi har varit på mycket hikes men även till Italien, Tyskland och Frankrike sen vi flyttade ned. Man tycker att allt är så nära att man är sugen på att testa det mesta. Det är en fantastisk natur och så, det har man inte blivit trött på, berättar Nilsberth.
– Det har varit en fantastisk första period. Vi flyttade ned redan i slutet av maj och fick därför hela sommaren här och acklimatiserades. Det är en stor process att flytta och komma in i allting. Vi hade en spelarlägenhet först och en egen lägenhet sedan augusti.
Den store poängstarke backen har vunnit allt som går att vinna – flera gånger dessutom. SM-guld, Champions cup, VM-guld. Men det fanns alltså utmaningar kvar att hoppa på och spel i utlandet var en. Tankarna hade funnits länge men det var först i våras som han gjorde slag i saken. Tidpunkten var rätt.
Det är strax utanför Zürich i Zug United hans nya innebandyvardag finns. Vid sidan av träningar och matcher är det, precis som hemma, bankjobb som gäller. Han har en tjänst som relationship manager på Credit Suisses nordiska avdelning med en hel del svenska kunder.
– Jag började jobba redan 1 juni och träningen med laget började 1 augusti. Det har varit en bra period med mycket nytt innebandymässigt. Jag har varit lyckligt lottad över att spela i ett topplag och med nästan samma spelare under nästan alla sju åren i Storvreta, säger Nilsberth.
Starten har varit godkänd.
– Helt okej. Vi har torskat mot de lag som var i final i fjol och sen har vi fyra segrar. Vi ligger där man kan förvänta sig i slutändan.
Hur bra är ni? Skulle ni ta en sista slutspelsplats i SSL?
– Nej, det kanske vi inte skulle göra. Det är långt till slutspel men nej så bra kanske inte laget är här.
Nilsberth som han såg ut i Storvretas tröja
Som många andra vittnat om är det inte alls lika kontrollerat spel i den schweiziska ligan som hemma i superligan, som är mer styrd och kontrollerad.
– Här är det mer fram och tillbaka på gott och ont. De vill få influenser av oss spelare som kommer utifrån.
Rollen i Zug, där många av spelarna är mellan 20 och 25 år, liknar den han hade i Storvreta. Han spelar i de viktiga lägena och finns med i kaptensgruppen som bollar mycket saker med tränaren. Som lagkamrater har en del svenskar. Som de båda tidigare Dalenspelarna Anton Åkerlund och Johan Larsson och Alexander Hallén, tidigare i Falun.
Rinken är lika stor som hemma men det finns skillnader när det kommer till upplägg för träningar och matcher.
– Det är ett större eget ansvar. Gemensamt har vi tre innebandypass och ett fyspass. På helgerna är det ofta dubbelmatcher. Det har varit lite konstigt i Sverige när man åkt till Höllviken men inte mött Helsingborg samtidigt. Vi spelar mycket matcher, och cupen är populärt här. Och det är en annan kultur. I Storvreta tränade vi mellan halv fem och sex. Här jobbar man fram till sex och på måndagar tränar vi mellan åtta och tio på kvällen. Men det är klart att man visste att det skulle vara som det är och att Storvreta ju är högst i näringskedjan i innebandyvärlden.
Schweiz är ett litet land och avstånden till bortamatcherna blir därför korta. Det vanliga är att var och en åker i egna bilar till bortamatcherna men när avståndet var en timme och 45 minuter ansågs det som väldigt långt och då ordnades en buss in.
Men den största skillnaden mot Sverige är underlaget.
– Vi är bortskämda att spela på väldigt bra golv, det är det inte här. Där är det största plusset för svensk innebandy, vi spelar alltid i bra hallar.
Jubileum. Nilsberth spelade i St Gallen i början av september sin hundrade landskamp.
Bra underlag lär han få om en knapp månad då VM avgörs i Winterthur och Zürich. Det är då Sverige ska försöka försvara sitt guld från Helsingfors i december. Nilsberth, som under en fyrnationersturnering i St Gallen i september gjorde sin 100:e landskamp, är en av de uttagna spelarna. Han får med andra ord riktig hemmaplan:
– Det kan inte bli så mycket bättre. Det blir kul för nära och kära att hälsa på och se matcher.
– Det kändes väldigt bra att få göra den 100:e. Det är inte jättemånga som fått göra det. Det har varit självklart för mig att satsa vidare på det här och jag tycker väldigt roligt och väldigt ärofyllt att spela i landslaget.