Bottenkonkurrenterna förlorade samtliga. Sirius hade verkligen ett jätteläge att skapa andrum i superligans nedersta region. Och chanser hade blåsvart sannerligen mot Dalen. Men man tog inte vara på dem och och inte chansen att få lite mer lugn över julen.
Sirius var inte så mycket bättre än Umeålaget sett över hela matchen, men var klart hetast när det skulle avgöras. I tredjeperioden och i förlängningsspelet. Hade det inte varit för oförmågan att få bollen förbi skicklige Måns Parsjö-Tegnér hade en poäng kunnat vara både två och tre. Nu kom aldrig något avgörande och med trepoängssystemet ger oftast en futtig poäng förlustkänslor. Sirius såg mest besviket ut när de lämnade Fyrishovs golv.
Men det finns ju anledningar till att Sirius slåss kring nedflyttningsstrecket istället för slutspelstrecket och den främsta är just produktionen framåt. Bara jumbon Gävle har gjort färre än Sirius 58 mål på 14 matcher. Märkligt när det finns offensiva hot i laguppställningen så att det borde räcka gott. I stort sett samma laguppställning snittade nästan sex mål per match i fjol. Att jämföras mot bara 4,14 den här säsongen.
Skulle Sirius åka ur vore det givetvis ett jättemisslyckande. Men jag tror inte det kommer ske. Jag tror inte heller Granlo, som jag såg i lördags, kommer göra Gävle sällskap i allsvenskan nästa år. I stället har jag den senaste tiden blivit mer och mer inne på att klassiska Warberg ryker. Och mer "övertygad" blev jag efter att ha noterat söndagens 9–1-förlust. På hemmaplan! Mot nykomlingen Karlstad.