Medan resten av Siriustruppen kör ett tufft fyspass i Fyrishov sätter sig Kim Johansson på en motionscykel. Det är rehabträning som gäller för veteranen som hade 20 säsonger som spelare i Storvreta innan han 2012 tog klivet över till konkurrenten Sirius, bland annat för att få spela med brorsan Dan.
Anledningen till att han sitter på motionscykeln är ena lårets baksida som gjorde sig påmind i genrepet mot Mora. Och nu när premiären står för dörren visar det sig att han tvingas missa säsongens första tävlingsmatch.
– Problemen återkom på träningen häromdagen så honom får vi lämna hemma, säger Siriustränaren David Ahlmark inför Dalen borta.
Annars har Johansson haft tur och antalet skador under karriären är få. Nu är han lite av en lagpappa i ett allt yngre lag. Sirius har ett par spelare på runt 17-18 år.
– Jag känner mig inte så gammal. Jag känner mig som 30 eller lite under, säger han men erkänner samtidigt att det krävs allt mer för att hänga med år ut och år in.
– Det är inget snack. Alla är mer seriösa än tidigare och det finns så många bra spelare i hela serien. Sporten går framåt. Jag har varit med ett tag men har fortfarande kvaliteter som jag kan klara mig på.
Trots tre SM-guld och två Europacuptitlar har han drivet kvar.
– Så länge jag inte har så mycket skador så … det skulle vara jäkligt roligt att få lira ett slutspel som underdog. Det driver verkligen. Om det blir i år får vi se, men vi har jättegoda förutsättningar, säger han.
I år har han placerats i en kedja med nyförvärven och återvändarna Billy Nilson och Erik Svenson.
– Skitroligt. Det är två killar som jag inte spelat ihop med tidigare, men jag ska väl ha ”min” roll och göra lite mål.
Johansson har alltid gjort mål. Bästa säsongen var 07/08 då det blev inte mindre än 30 stycken i Storvreta. Säsongen efter blev det 29. Men hans 19 i fjol – för ett lag utanför slutspel – är inte tokigt det heller.
Räkna med nya mål i år för veteranen – bara han får vara hel.