Filip Stenmark var i final för tredje gången. Efter två finalförluster med Dalen fick han nu äntligen ta guld efter Storvretas seger över Falun. Och det efter att ha visat vägen med att göra matchens första mål genom ett skott i krysset. Efter att det stora jublet lagt sig efter slutsignalen skyndade han upp på läktaren för att kramas med mamma och pappa.
Väl nere på planen igen berättade han tårögt om det mötet.
– Det är så känslosamt. Det är inte för den här medaljen, eller bucklan, man gör det här. Jag gör det för alla som stöttat, som mina föräldrar, jag är jätteglad för deras skull. Det är i såna här stunder det blir så tydligt att man älskar varandra, säger Stenmark som sedan berättar att så fort han fått tag på sin telefon ska han ringa hem till morfar Harry i Västerbotten. 92-årige Harry är Filips störste supporter.
– Han sms:ar efter varje match och brukar ibland skälla ut Forsman (Stefan, Storvretatränaren) om jag inte fått spela så mycket eller så.
Storvretas nummer 11:a har varit gjuten i förstafemman hela säsongen, men i finalen var han degraderad till tredjeformationen, den som gjorde en jättematch.
– Jag har spelat (i första) i alla utom tre under säsongen, men det är skitsamma nu, säger backen som värvades till Warberg inför den här säsongen.
Om matchen säger han:
– På två femmor tar vi ungefär ut varandra men på de tredje är vi starkare och det fäller avgörandet.