Han vågade inte titta när Storvreta avgjorde

– Nä, jag tittade inte. Jag vågade inte. Jag såg nog ingen av straffarna, säger han med ett skratt.

Den snabbe och tekniske forwarden fick inte lägga någon av Storvretas straffar. Märkligt kan man tycka. En spelare som Ahrén skulle väl göra mål?

– Jag är för dålig på straffar, det skulle inte gå. Det är brist på självförtroende. Man måste ha självförtroende om man ska ta en straff i sånt här läge, säger han.

När Mullsjös Pelle Tarenius långtsamt närmade sig Viktor Klintsten i det som skulle visa sig bli matchens sista straff så stod hela Storvretalaget upp vid sidlinjen – utom en spelare, som nästan satt på huk med ryggen mot Klintsten och med ansiktet gömt i händerna, och det var Ahrén.

– Det var så skönt när jag hörde att Viktor räddade och jublet efteråt, säger han.

Men han såg faktiskt litegrann av straffarna trots allt.

– Ja, Filip Erikssons straff hann jag se lite av och jag tycker att det var lite vågat av domaren när han blåste av i det läget, säger Ahrén och syftar på att Eriksson ansågs stå för stilla under straffen och därför blåste domaren av.

Men det var Storvreta som fick sista ordet.

Jublet blev enormt efter Klintstens sista räddning, och då kunde även Ahrén pusta ut. Nu har Storvreta allt i egna händer, och skulle laget misslyckas i Mullsjö på fredag så kommer det en ny chans hemma i IFU Arena på söndag.

– Nu ska vi vinna där nere. Det här är mitt första slutspel och jag vill gärna spela SM-final, säger Ahren och tillägger sedan:

– Vi kommer att spela final...